Som administratörer av forumet ”Psykisk ohälsa” på Facebook, med cirka 2 500 medlemmar så räddar vi liv varje vecka. Vi kontaktar polis och ambulans när misstanke om självmord finns eller uttryckts på vårt forum. Ibland handlar det om minuter, ibland sekunder innan ett människoliv kan räddas och vi lyckas och är glada över att ha fått personen under vård.
Men här fallerar det. Personen som vi suttit i timmar med, kontaktat anhöriga och vänner och gjort det som vi ibland tror är omöjligt släpps från sin psykiatriska avdelning ibland redan dagen efter ett suicidförsök för att därefter göra ett nytt och vi, vi börjar om från början.
Ingen av oss fem administratörer är utbildade vare sig inom sjukvård eller psykiatri men vi tar hand om dem som behöver prata och som behöver stöd.
Vi har två jourtelefoner som leder till två av oss som administratörer för de som är i akut behov av stöd eller råd.
Vad ska vi göra? Och vad ska våra medlemmar göra som ständigt ”faller” genom stolarna inom den svenska psykiatrin?
Vi frågar oss, vems är ansvaret när en persons liv är i fara och vi gör det vi kan, outbildade, sittandes framför en datorskärm och får personen till sjukhus, och psykvården som ska ta hand om de som är suicidala skickar ut dem ett par dagar senare?! Ska vi låta dem ta sitt liv? Ska vi inte engagera oss?
Vi har Karin (fingerat namn) som försökt tagit sitt liv tolv gånger. Hon är 22 nu.
Hon började må dåligt vid nio års ålder och har självskadat sig nästan hela sitt liv. Hon har flertalet diagnoser, åkt in och ut på olika instanser. Hon försökte ta sitt liv igen för två veckor sedan. Vi hann rädda henne och hon låg nedsövd i två dagar och hamnade sedan på en psykiatrisk avdelning i Stockholm. Några dagar senare försöker hon igen, på avdelningen, och kan räddas tack vare att hon svimmade i entrén på väg utifrån sjukhuset.
Hennes läkare på avdelningen varnar henne och säger ”Varför ska vi hjälpa dig när du hela tiden försöker ta ditt liv?”. Vi har anmält det till patientnämnden.
Vad händer med Karin nu?
Vi har Nils (fingerat namn) som självskadat sig och försökt ta sitt liv flertalet gånger. Hans sår läggs om, han läggs in på en psykiatrisk avdelning och skrivs ut efter en eller två dagar. Detta upprepas flertalet gånger. Till slut ”lyckas” han, hänger sig på avdelningen och ligger, när detta skrivs, hjärndöd i respirator.
Vems är ansvaret för detta otal av människor med psykisk ohälsa som negligeras så till den milda grad att de trots att de är inom vård, lyckas att ta sitt liv eller försöker att ta sitt liv?
Hur kan det komma sig att Facebook, ett socialt medium, blivit en ”krycka” för den svenska psykvården som uppenbarligen inte klarar av det åtagande som regering och kommunens landsting ålagt dem?
Vårt forum är långt ifrån det enda, det finns fler med samma inriktning.
Uppenbarligen så är den svenska psykiatriska vården så undermålig när Facebooks forum måste ta över det ni inte klarar!
Administratörer för Psykisk ohälsa: Marina Johansson f d Fält, Magnus Nikander, Marie Skoog, Philip Höglund och Linus Thunell