Replik på Yvonne Stålnacke och Niklas Nordströms debattinlägg "Vi värnar de som behöver en bostad", publicerat i Kuriren den 3 mars.
Tidningen Fastighetsvärlden betecknar Luleå kommuns försäljning av 1 600 lägenheter som den tredje bästa affären i landet för köparen. Rikshem betalade 1,3 miljarder och fick ta över ett fastighetsbestånd som (enligt Lulebos egen konsekvensanalys) genererar 62 miljoner per år i avkastning. Det vill säga närmare fem procents avkastning på investeringen, långt över exempelvis bankränta. Det var ingen win/win-situation. Rikshem gjorde ett klipp och kommunen förlorade.
Försäljningarna har tagit bort en stor del av Lulebos ekonomiska muskler. Ett värdefullt fastighetsbestånd med bra intjäningsförmåga är en bättre säkerhet än en summa pengar på banken när man ska bygga nya bostäder. Stålnacke och Nordström vill inte att kommunen ska storsatsa och bygga nya lägenheter med hjälp av lån, trots att räntorna nu är rekordlåga sedan flera år. För om räntekostnaderna går upp ”vältras stigande räntekostnader över på hyresgästerna hos Lulebo”.
Framtida ekonomiska kriser, inklusive stigande räntekostnader är ett hot mot bostadsmarknaden, det är självklart. Men inbillar sig verkligen Stålnacke och Nordström att det skulle vara otryggare att vara hyresgäst i allmännyttan i ekonomiska kristider? Tror verkligen Stålnacke och Nordström att Rikshem, Svenska Bofonden, Galären, Hemsö med flera kommer att låta aktieägarna ta smällen av en räntechock och låta hyresgästerna gå skadeslösa? Hur naiv får man egentligen vara?
Försäljningarna leder inte heller till att byggandet ökar. Det fortsätter att byggas nytt i Luleå, men fortfarande i för långsam takt. Rikshem har lovat att bygga 80 nya lägenheter per år. Samtidigt har kommunledningen minskat nybyggnadstakten i Lulebo med 100 lägenheter per år. Totalt ett nettominus alltså. Försäljningarna löser heller inte problemet att det som byggs är alldeles för dyrt för merparten av de som akut söker bostad, exempelvis ungdomar och nyanlända.
Vänsterpartiet har inga problem med att det allmännyttiga Lulebo har en hög marknadsandel med många lägenheter. Det underlättar tvärtom för att kunna föra en social bostadspolitik, motverka segregation i boendet och se till att människor med akuta behov får tak över huvudet.
De politiska partierna på riksnivå sitter just nu och diskuterar hur bostadsbyggandet ska kunna öka igen. Bostadspolitiken är ett nationellt jätteproblem. Vänsterpartiet har föreslagit att staten ska satsa 25 miljarder per år. Dom pengarna bör användas till att bygga 50 000 lägenheter, och det skulle kunna ske till rimliga hyresnivåer, jämfört med det som byggs idag.
Miljonprogrammet på 1970-talet byggdes med kraftiga statliga subventioner. Marknaden klarar inte av att förse en växande befolkning med bostäder till rimliga kostnader. Det gällde då och det gäller fortfarande.
Bertil Bartholdson,
Vänsterpartiet Luleå