I elfte timmen sjunger näringsminister Mikael Damberg Norrlandslänens lovsång gällande tillgång på riskkapital och säger ”det är här det här kapitalet behövs mest i hela Sverige”.
Bakgrunden till att Damberg säger så är att ett tvåårigt garantiavtal mellan Europeiska investeringsfonden (EIF) och Norrlandsfonden slutits.
Avtalet innebär inte att EIF sätter in några pengar i Norrlandsfonden överhuvudtaget - däremot står man som garant för 50 procent av kreditförlusten om låntagaren inte kan betala tillbaka sina lån. En uppskattning innebär att 180 miljoner nu kan betalas ut i form av topplån från Norrlandsfonden.
Mikael Dambergs sent funna intresse för Norrlandslänen är inte speciellt trovärdigt. Samma Damberg tömmer nämligen inom snar framtid Inlandsinnovation på närmare 2 000 miljoner kronor i riskkapital som var öronmärkt för länen i norra Sverige, Värmland och Dalarna.
Dessa pengar kommer i stället att bakas in i en nationell fond och tidigare erfarenheter visar att omkring 80 procent av riskkapitalet går till storstadsregionerna.
Jag välkomnar givetvis garantiavtalet mellan Europeiska investeringsfonden (EIF) och Norrlandsfonden.
Det är en bra början, men i bästa fall ett väldigt litet plåster på ett stort sår.
Det såret är dessutom orsakat av samma Damberg som nu jublar över ett i sammanhanget avsevärt mindre tillskott. Det regeringspartierna - Socialdemokraterna och Miljöpartiet - gjort är att rösta bort själva grunden för framtidens arbetsplatser, framtidens jobb och den tillväxt som behövs för att ha en chans att inte bli frånåkta av storstadsregionerna.
Dessvärre var det bara Centerpartiet som röstade för att bevara Inlandsinnovation. Därför står det redan klart att de ekonomiska resurserna centraliseras till storstadsregionerna - på Norrlandslänens bekostnad.
Det bör näringsministern och hans partikamrater inte hymla om eller försöka släta över genom att hylla en satsning som täcker knappt tio procent av det man tar från Inlandsinnovation.
Helena Lindahl,
näringspolitisk talesperson, Centerpartiet