I torsdags valde kommunen att gå ut med beskedet att man stänger härbärget om två veckor. Ett beslut man meddelar berörda migranter, organisationer och andra via media. Vi tycker att det är mycket problematiskt att kommunen från att tidigare ha sagt sig vilja jobba tillsammans för en bra permanent lösning väljer att stänga härbärget innan någon sådan lösning finns.
Vi vet att civilsamhället har mycket att bidra till i vår stad, men de ska inte själva behöva stå för husrum och mat som krävs för överlevnad. Genom att stänga härbärget lägger kommunen människors liv i händerna på ideella krafter. De ges ansvaret att sätta tak över huvudet för hemlösa människor.
Det är vår nu, men det är fortfarande kallt i Luleå om natten. Kylan är bara en av alla de faktorer som gör det farligt för människor att sova ute. Förutom ovärdigheten, är risken att bli utsatt för hatbrott och mordbrand betydande. Vi tycker att det är tråkigt att Luleå kommun väljer att gå den här vägen. Är Luleå en kommun som bara tittar på när det här sker? Vi tycker kommunen kan vara bättre än så. Vad gör vi åt det?
Kommunen är enligt sin tolkning inte skyldiga, i lagens mening, till att bistå med boende eller stöd för de utsatta. Det betyder inte att det är rätt. Nödsatta människor är i en lika utsatt situation oavsett vilka skyldigheter socialtjänsten tycker sig ha. Grundläggande behov av mat och tak över huvudet blir inte mindre av att lagen tolkas vara utformad på det ena eller andra sättet. Bara för att lagen inte tolkas göra oss juridiskt skyldiga betyder det inte att vi inte har en skyldighet att ställa upp för våra medmänniskor.
Luleå kommun väljer att blunda för våra utsatta medmänniskor och sällar sig till andra kommuner med en låg nivå i hur man ställer upp. När man kommer till vår stad möts man av budskapet att vi ska bli 10 000 fler här. Om politikerna menar allvar med målet om fler lulebor, varför ser de inte även hemlösa människor som viktiga?
För några veckor sedan fick vi i kommunfullmäktigesalen pris för ”årets trygghetsinsats” för vårt arbete för trygghet i Luleå. Nå, nu använder vi vår röst och kräver denna trygghet för alla! För att känna trygghet måste man ha tak över huvudet. Därför kräver vi att det kommunalt drivna härbärget ska få vara kvar och att en permanent bättre lösning är målet.
Ingen ska behöva vara hemlös i vårt Luleå, oavsett var du är född. Ta ert moraliska ansvar, bete er som folk!
Tobias Lundeqvist, Anna Waara, Tore Andersson Hjulman, Maria Ollikainen, Karin Gradin, Elin Olofsson, Lisa Lundholm, Ida Årbro, Anita Öström, Matilda Eriksson och Lena Edenbrink,
samtliga Ett Luleå för alla,
Helen Hugosson Strandemo,
Dik manush
Britt-Inger Lundqvist,
RUNG (Resande, ung, ny och gammal)
Jenny Larsson ochSara Eriksson,
Medmänniskor i Luleå