Undertecknad vill presentera ett förslag till sjukvårdsorganisation som ger en friskare och nöjdare befolkning till halva kostnaden.
Bakgrund: Västerländsk sjukvård passar utmärkt för cirka 30 procent av en befolknings sjukdomspanorama. Det gäller till exempel cancer, hjärtinfarkter, frakturer, olyckor, infektioner, dialys, neonatalvård och så vidare och så vidare, medan 70 procent av patienterna, i huvudsak patienter med kroniska smärtor och funktionella rubbningar, bara kostar mycket utan att få hjälp för sina symtom och handikapp. Särskilt dyra blir dessa 70 procent om de råkar hamna i den högspecialiserade sjukvården och får väldigt dyra utredningar och behandlingar utan att bli friskare.
Svenska läkare behöver inte vidareutbilda sig för att behålla legitimationen som man måste i de flesta andra länder. En svensk läkare behöver alltså inte ens läsa Biltemas katalog för att få behålla läkarlegitimationen livet ut. Därför missar den svenska sjukvården metoder som utvecklas ständigt i vår omvärld, speciellt inom de 70 procent av sjukvården. Ett flygbolag som låter piloterna vidareutbilda sig bara om de vill, och bara i flygplanets funktioner som de är intresserade av, skulle inte få många resenärer.
Därför kan patienter ha sjukdomar och besvär livet ut utan att få hjälp, och de tvingas gå med helt onödiga handikapp vilket är en fruktansvärd balstning och fattigdomsfälla för både patient och förtvivlade anhöriga. Patienten orkar kanske inte förvärvsarbeta utan måste så småningom bli utförsäkrad när de egentligen kunde ha fått hjälp den första gången de sökte. Ett exempel är unga kvinnor i 25-30-årsåldern med endometrios, som kan vara liggande i åratal, inlagda på sjukhus i månader och få ökande morfindoser, trots att det går att åtgärda deras besvär på några veckor.
Förebilden för landstingets sjukvård borde vara den amerikanska sjukvården eller helt enkelt en vanlig bilverkstad: En bilägare lämnar in bilen för lagning, verkstaden åtgärdar felet och tar betalt. Så fungerar den amerikanska sjukvården, att den är ännu dyrare än den svenska beror på att USA saknar social sjuktrygghet. För att en handikappad person ska ha råd att leva måste sjukdomen kopplas till en olycka, felbehandling eller liknande, och ofta måste någon stämmas för att få ersättning.
Amerikanska advokater får dessutom erbjuda gratis hjälp vid stämningar mot att advokaten får en andel av skadeståndet, så gör inte advokater i Sverige. Amerikanska sjukhus måste därför betala astronomiska försäkringspremier för att skydda sig mot stämningar och varje läkare betalar dessutom ofta över en halv miljon kronor per år i sådana försäkringspremier, det gör sjukvården extremt dyr.
En bilverkstad med affärsidé att inte laga bilen den första gången någon lämnar in den, utan först efter att bilägaren har klagat i 15-20 år, kan knappast se fram mot någon lysande ekonomi, man kan ju bara ta betalt en gång.
Om man inför de nya metoderna för de 70 procent av patienterna så att de inte behöver söka igen, kommer nog inte 70 procent av kostnaderna kunna sparas. Men uppskattningsvis skulle landstinget spara ungefär hälften av de totala sjukvårdskostnaderna, det vill säga i Norrbotten 3,5 miljarder per år.
Då kanske det räcker med en höjning av landstingsskatten.
Tomas Ekström, smärtläkare
Ekströms smärtklinik