Omkring 17 500 barn är i dag omhändertagna av samhället och placerade i ett annat hem. Detta på grund av att barnen inte kan eller helt enkelt inte får bo kvar hos sina biologiska föräldrar. Runt 12 000 barn är placerade i familjehem och mer än hälften är över 12 år gamla.
Skälet till att ett barn placeras i en annan miljö är för att ge trygghet och bygga självkänsla hos barnet, som i normala fall biologiska föräldrar kan ge. Dessvärre kan en familjehemsplacering inte sällan skapa känslor av rotlöshet, eftersom barnen ibland inte vet var de ska tillbringa tiden framöver. Konsekvenserna kan bli problematik kring anknytning, vänner och skolgång.
För barn som tillbringat en lång tid hos familjehemsföräldrar kan ibland adoption vara en lösning. Men i praktiken sker det sällan och under de senaste åren har antalet adoptioner av barn i familjehem legat på så lågt som under 20 barn per år.
Fler barn än de som faktiskt adopteras lever under omständigheter där en adoption skulle vara önskvärd för såväl barnet som familjehemsföräldrarna. Vi moderater anser att fler barn ska få uppleva den trygghet som en fast familj innebär och att fler barn i praktiken ska kunna komma ifråga för adoption, om allt tyder på att de biologiska föräldrarna inte kommer att kunna ta hand om sitt barn.
Alla barn borde kunna växa upp i kärleksfulla familjer där föräldrarna har både kraft och tålamod att kontinuerligt ge kärlek, närvaro och omsorg. Dock kan verkligheten se helt annorlunda ut. En del barn behöver annat stöd och miljö än den föräldrarna kan erbjuda.
Den starka uppfattningen att föräldrarna är det bästa för barnet gör att barnperspektivet hamnar i bakgrunden. Detta leder ofta till att barn planlöst slussas runt bland samhällets olika instanser. Det finns tyvärr vårdnadshavare som hanterar sina liv eller sitt föräldraskap så dåligt, att de hindrar sina barns utveckling. Att inte ha en vuxen i sitt liv får ofta förödande konsekvenser. Vi måste därför ta krafttag för att ge fler barn möjligheten att få en ny familj genom att utöka antalet nationella adoptioner i Sverige.
En adoption är naturligtvis inte en lösning för alla familjehemsplacerade barn. Men fler barn än idag bör få chansen att växa upp i ett hem där de fullt ut kan ingå i en familj med band som sträcker sig livet ut.
Barn har rätt till sina föräldrar men föräldrar har inte alltid rätt till sina barn. Trots att myndigheter är skyldiga att utgå ifrån barnperspektivet är det ofta den vuxnes vilja som hamnar i centrum och inte barnets. Där havererar vårt barnperspektiv.
Adoption skulle kunna vara att ha barnets bästa i åtanke om man tar en ordentlig hänsyn till barnperspektivet. Tyvärr har vi en kulturell anda i Sverige att barn i alla lägen ska tillbaka till sina biologiska föräldrar. Även om föräldrarna utgör en risk för barnets framtida välmående. Vi måste därför på allvar öka chansen för att fler barn ska kunna bli adopterade för att få trygghet och stabilitet i sina liv. Det borde finnas goda möjligheter att rätta till det i ett land som Sverige.
Thomas Finnborg (M),
riksdagsledamot civilutskottet
Sofia Fölster (M),
riksdagsledamot socialutskottet