Europavalet den 25 maj i år blir ett ödesval för Europa och ett viktigt vägval mot den framtid vi vill ha. Ska vi gå mot ännu mera överstatlighet, åtstramningspaket och ännu högre arbetslöshet eller ska vi föra tillbaka makten till medlemsländerna?
EU-krisen kommer utan tvekan att bli fokusfråga i valrörelsen. Den hör ju ihop med den skyhöga arbetslösheten och sociala misären som nu utbreder sig i snabb takt inom EU.
Ungdomsarbetslösheten är mycket hög i Sverige och i övriga EU medlemsstater är det ännu värre. I Spanien, Portugal och Grekland så är ungdomsarbetslösheten alarmerande, 40 procent av de unga har ingen sysselsättning. I EU så är nu mer än sex miljoner unga under 25 år arbetslösa. EU har lagt fram ”åtgärdspaket” för att trygga goda finanser i medlemsländerna, som man uttrycker det. Trots dessa så kallade åtgärdspaket så har arbetslösheten och i synnerhet de ungas situation förvärrats.
Enligt Lissabonuppgörelsen skulle EU bli världens mest framgångsrika region. EU- projektets överstatlighet har i många delar misslyckats, det måste nog alla inse, inte bara de mest inbitna Euroskeptikerna. Euroeliten tvingas till kortsiktiga och dåligt genomtänkta beslut för att rädda sitt prestigeprojekt. EU:s politik har kraftfullt försvårat situationen och utsattheten för vanliga människor i Europa. Det har lett till en social oro som vi inte sett under en hel generation. Arbetslöshet, fattigdom, lägre utbildningsnivå, sämre livsvillkor för särskilt för unga och kvinnor är en verklighet för många människor idag. I krisens spår växer främlingsfientlig och nynazistiska partier fram. Gyllene Gryning i Grekland har efterföljare i alla länder.
EU har inte utnyttjat sin potential att lösa konflikter och skapa stabilitet. Den politik som förs bara fördjupar krisen. I EU:s långtidsbudget 2014-2020 satsar man sex miljarder euro på åtgärder för att stödja insatser för att minska ungdomsarbetslösheten i de mest utsatta medlemsländerna.
Syftet i detta är ju gott. Men det är ju i den grundläggande ideologiska strukturen och uppbyggnaden av EU, som roten till arbetslösheten finns. Då hjälper det ju inte med vilka åtgärdspaket och stödpengar som helst. EU och finansmarknaden har skärp kraven för problem-ekonomierna, vilket fått svåra konsekvenser. Ekonomierna har helt stagnerat, arbetslösheten och fattigdomen har ökat. Kraftiga nedskärningar i krisländernas välfärdssystem förvärrar arbetslösheten.
EU-krisen kommer att få en av-görande betydelse i valrörelsen. Krisen kommer att bli långvarig och är inte över innan dess. Ungdomsarbetslösheten inom EU är kanske det allvarligaste problemet som ständigt diskuteras i Bryssel, men ingenting görs åt grundproblemet. Satsningen på sex miljarder euro på åtgärder för att minska ungdomsarbetslösheten är i sammanhanget, ingenting alls. Eftersom EU förblöder på grund av ett misslyckat valutaprojekt och mer av överstatlighet som gör unionen till en stelbent koloss utan möjlighet att styra sig själv.
Hur kan vi hjälpa oss själva och de allra mest utsatta ekonomierna i Europa?
Viktigt med investeringsvilja hos alla ekonomier i EU för vi kan inte bara spara oss ur krisen. Merkels Tyskland kommer att göra allt för att dra i svångremmen och hålla krisen under kontroll. Men kanske skulle en större investeringsvilja hos Tyskarna och de andra starka EU-medlemmarna ränta sig bättre. Satsningar på infrastruktur och omställning till grön energi behövs i många medlemsstater. Satsningar på ökad jämställdhet och en bättre utbildning för alla ger alla medlemsstater en bonus.
Det goda med Europatanken är att skapa fred i Europa och värna om var-andra och hjälpa den svagare. Det kan vi göra med ett större mellanstatligt samarbete. Det är inte mer överstatlighet och ett valutaprojekt som var illa genomtänkt som är lösningen på Europas problem.
Vänsterpartiet vill ha mera av mellanstatliga samarbeten mellan Europas länder. Tillsammans kan vi arbeta för att höja utbildningsnivån, öka jämställdheten, minska arbetslösheten och arbeta med klimat- och miljöfrågor. Europa tjänar på mellanstatligt samarbete men inte på överstatlighet. Vi ser inte att mer överstatlighet löser några problem utan ytterligare kommer att fördjupa Europas kris. Att införa euron utan en stabil politisk union är ett högriskprojekt dömt att misslyckas. De som får betala priset för prestigeprojektet är männi-skorna i medlemsländerna.
Vänsterpartiet kan som ett EU-kritiskt parti lyfta vänsterperspektivet i varje omröstning i parlamentet, och föra en politik mot mera överstatlighet. I det dagliga arbetet motsätter sig vänsterpartiet generellt förslag som ökar EU:s makt och försöker i stället föra tillbaka makt till medlemsländerna.