Regeringens proposition ”Biologisk mångfald och ekosystemtjänster” är viktig i ett land som till ungefär 60 procent täcks skog, och har skogen som bärande exportnäring.
Inför valet kramar de politiska partierna begreppen hållbar utveckling och sysselsättning. Då känns det omodernt att slentrianmässigt ta sikte på hektar - i stället för på miljönytta. Den konsekvensanalys som serveras med propositionen beskriver vare sig den tänkta nyttan eller effekterna på samhällsekonomin.
Regeringens mål borde vara att vår största förnybara resurs, skogen, nyttjas så att den ger största möjliga nytta för människan i dag och i framtiden, utan att ekosystemens funktioner ödeläggs.
Miljöpolitiken i skogen har hittills handlat om att nå arealmål för skogsmark som undantas från brukande. Staten och skogsägarna har tillsammans satsat enorma resurser på att avstå från skogsbruk. I dag har drygt nio procent av den produktiva skogsmarken i Sverige undantagits.
Denna politik kostar skattepengar och tar bort att basen för arbetstillfällen, skatte- och exportintäkter.
För naturvårdare, anställda inom skogsnäringen, aktieägare i skogsbolag (som till exempel många pensionsfonder), skogsägare och skattebetalare, är det angeläget att skattepengar och skogsmark används effektivt.
Andelen skyddad skog i Sverige är, i en europeisk jämförelse, redan på högsta nivå och uppfyller FN:s globala mål för skydd av natur. Det är därför märkligt att den nya propositionen tar sikte på att ytterligare 350.000 hektar ska undantas från brukande – utan djupare koppling till de värden som ska värnas. Denna politik har hittills gjort att staten skyddat mest där skogen är billig - i norra Sverige. Det är dock inte här det finns förutsättningar att bevara och skapa livsrum för flest av de skogslevande arter som är sårbara eller hotade.
Sådana beslut påverkar inte mångfalden i Sverige effektivt, även om all skog norr om Dalälven skulle undantas från brukande. Marginalnyttan av mer skyddad skog i norra Sverige är minimal.
Arealskyddet har hittills tagit i stort sett alla resurser, varför små medel satsats på restaurering eller framåtsyftande förvaltning av områden som undantas från brukande. Det finns en rad åtgärder som sannolikt ger större nytta per satsad krona, och kostar mindre för samhället och skogsnäringen, än schablonmässigt arealskydd.
Skogsbruk i Sverige är en extremt långsiktig verksamhet. När vi planterar skog är det för att träden ska kunna vara en resurs om 70 eller 100 år. Människan vill nu ersätta fossilbaserade eller energikonsumerande material med råvaror som producerats genom fotosyntesen. Det blir ännu viktigare i framtiden, även om många av de produkter man då gör av skogsråvaran troligen ser annorlunda ut än dagens.
Om vi vill ge kommande generationer en fungerande skogsindustri, god tillgång till skogsråvara och en bra status avseende biologisk mångfald, måste miljöpolitiken byta fokus – från kvantitet till kvalitet.