Unga kvinnor är en indikator för tillväxt och framtidstro. Försvinner de unga kvinnorna kommer det inte bara att födas färre barn utan det kommer också att hämma kreativiteten och därmed utvecklingen för en region. Därför är kvinnoflykten en ödesfråga för Norrland. Allra viktigast nu är att diskutera vad den beror på.
Fakta och statistik talar sitt tydliga språk.
I Luleå går det fyra kvinnor på fem män i den yrkesaktiva åldern 25-34 år. Var femte kvinna har stuckit.
När Västerbottens landshövding Magdalena Andersson får frågan om största utmaningen för länet på lång sikt kommer svaret snabbt. Hur ska vi lösa den demografiska frågan? Umeå är en ung stad, men i fjällområdena har vi en helt annan demografi. Vi har en utveckling där kvinnorna lämnar glesbygden för att söka högre utbildning medan männen blir kvar.
När eleverna i årskurs 2 i gymnasieskolan i Sundsvall pratar framtid säger 54 procent av killarna att de tänker flytta och 64 procent av tjejerna. Men det intressanta är skälen. Dubbelt så många tjejer som killar anger "vill prova något nytt" och "studier" som skäl till flytt. Det är tjejerna som har ambitionerna.
När länsstyrelsen i Västernorrland tittar på frågor om makt och inflytande visar det sig att av samtliga chefer i länets näringsliv är 75 procent män och bara 25 procent kvinnor.
I Jämtland lämnar kvinnor i högre utsträckning än män länet. Av alla kommuner är det endast i Östersund som det finns fler kvinnor än män i en av tre studerade åldersgrupper – och då handlar det om personer 55 år och äldre.
Inte undra på att man i den studien - Vad är grejen med Jämtland? - som i långa stycken andas optimism ändå drar den nödvändiga slutsatsen: Vill vi på allvar locka unga kvinnor att stanna i regionen krävs en mer djupgående förståelse för vad som i dag får kvinnor att välja bort regionen.
Skälen till dagens situation för Norrland är säkerligen flera. Ett näringsliv som präglats av tunga basnäringar som gruvor, vatten och skog. En bruksmentalitet som hämmat det entreprenörskap som till stor del under de senaste åren varit kvinnornas väg in på företagsarenan. Men är det kanske också det norrländska manssamhällets hegemoni som ger sig till känna. Och tendens till att helst inte vilja prata om det, en slags tystnadens tribut?
Ett par färska exempel förskräcker och stärker oss i vår uppfattning att något måste hända.
Ett är Sundsvalls kommuns närmast osannolika oförmåga att år 2015 (!) genomföra chefsrekryteringar. Hur man än ansträngt sig, enligt kommundirektören, så hittar man inte kvinnliga sökande som har kompetens att ens få komma till intervjuer (utom i ett fall)!?
Det andra är naturligtvis den turbulens som blossat upp i kölvattnet av allt som hänt inom företaget SCA. Fartblinda, självtillräckliga och solitära representanter för en manlig industristruktur från 1800-talet har tyckt sig kunna agera helt fritt men i avsaknad av gott omdöme och en relevant omvärldsuppfattning riskerat hela företagets trovärdighet.
Den fråga vi som bor och vill fortsätta leva häruppe måste ställa oss och ställa till alla inblandade är naturligtvis: Hur länge tror vi att Norrland har "råd" att fortsätta odla och underblåsa en föråldrad manskultur som redan alltför länge fått sätta sin prägel på regionen?
Med konsekvens att karriär och utvecklingsvägar för kvinnor är och har varit sämre än för män? Med konsekvens att välutbildade kvinnor i högre grad än männen inte ser Norrland som ett attraktivt alternativ utan snarare flyr söderut? Med konsekvens att Norrland har svårt att konkurrera om barnfamiljerna?
Det här är naturligtvis ingen liten fråga som man ändrar på i en handvändning men vi vågar påstå att det är en ödesfråga för regionen. En ödesfråga där vi inte längre får böja oss under tystnad och samförstånd. En fråga där vi med alla medel måste försöka visa att vi menar allvar med att slå in på nya vägar.
När Kiruna IF som ett medvetet vägval väljer att pryda sitt herrlags matchställ i regnbågsfärger är det en liten men fantastisk signal om att man vill möta framtiden i en ny riktning. I motvind men i en riktning som är nödvändig för Norrland.
Den norrländska tankesmedjan Framtidstanken kommer i morgon, den 7 maj att på Hotell Knaust öppna dörrarna för Framtidsbaren i hotellets Spegelsal. Där vill vi låta frågor om kvinnor, män, Norrland och framtiden mötas under rubriken "Männen styr - kvinnorna flyr. Norrland i ett nötskal?"
Välkommen dit och artikulera din syn på saken.
För Framtidstanken
Tomas Melander, Ingrid Thyberg, Kjell Carnbro, Jenny Nässén, Jerker Sjödin, Lena Sjödin, Sigge Jungell, Birgitta Hedström och Hans Fritzheimer