Gruvnäringen har kommit fokus både som framtidsbransch och som miljöproblem. ”Gruvnäringen är för Sverige vad oljan är för Norge”, sade förre statsministern Fredrik Reinfeldt när han besökte Kiruna. ”Gruvnäringen är ett av de fundament som byggt upp svensk ekonomi. I vår tid är det dessutom en framtidsbransch”, skrev Aftonbladets ledarsida. Naturskyddföreningen är däremot kritiska: ”Det vi hittills sett i Blaiken, Aitik och Kallak är varningssignaler för att vi håller på att återuppväcka de miljöproblem som vi lämnade bakom oss på sextiotalet.”
Medier blivit superintresserade av att skildra branschen och inte minst verkar Stockholmsmedierna fått upp ögonen.
Hur ser då mediebilden ut? Är den allsidig och balanserad som de medieetiska reglerna föreskriver?
Medier tar på sig ett stort ansvar för att beskriva världen på ett nyanserat sätt. Exempelvis Sveriges Radio lovar lyssnarna i sin ”Public servicehandbok” att ”Varje ämne ska behandlas så allsidigt som möjligt. Efter att ha tagit del av vårt utbud ska publiken vara så välinformerad att den själv kan ta ställning i olika frågor.” Tyvärr verkar Sverige Radio och de andra medieföretagen inte ha några egna metoder för att utvärdera i vilken mån de lever upp till löftena.
Timbro Medieinstitut har valt att studera vad som publicerats om ett av de gruvprojekt som varit i mediers fokus: Kallak i Jokkmokk.
Genomgången visar att nyhetsförmedlingen om Kallak varit mycket ensidig. Endast i en enda publicering görs de positiva aspekterna med gruvdrift riktigt tydliga. Av totalt ungefär 80 granskade inslag och artiklar i Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, P4 Norrbotten och Sveriges Radio Ekot under nästan två års tid utgår 60 från protesterna och problemen. Miljöproblem och begränsningar för renskötseln är bilden som dominerar.
Protesterna mot gruvplanerna i Kallak var dramatiska: demonstranter klättrade på både grävmaskiner och i träd och polisen förde bort dem handgripligen. Dramatiken i detta berättade gärna medierna om, så gärna att bilden av frågan blev ensidig.
Mediers uppgift är självklart att kritiskt granska, och därför är det naturligt att konflikter och problem kommer i fokus. Men det finns ju många möjliga kritiska infallsvinklar, vilket många medier verkar glömt i det här fallet. Ett och samma kritiska perspektiv ger inga nyanser. Ett annat kritiskt perspektiv på Kallakgruvan skulle till exempel kunna vara hur Jokkmokks framtid ser ut om det inte blir en gruva. Hotas jobben? Hur påverkas kommunens ekonomi? Kommer de unga att bo kvar? Vilket ansvar har de som vill stoppa gruvan? Det händer att medier ställer dessa frågor, men allt för sällan.
Oron för vilka följderna blir för Jokkmokk om gruvan inte öppnar borde vara lika självklara att rapportera om – trots att de människor som känner den här oron inte klättrar på grävmaskiner och blir bortförda av polis.
Mats Olin,
Timbro Medieinstitut