I ett debattinlägg i Kuriren den 28 maj konstaterar Jessica Polfjärd (M) och Krister Hammarbergh (M) att riksdagen sedan i höstas röstat igenom över hundra tillkännagivanden till regeringen. Slutsatsen de drar av detta är att regeringen skulle vara illa förberedd och sakna genomförbara förslag. Det stämmer att reformtakten inte är den vi önskat. Men orsaken till detta är enkel, vi administrerar fortfarande den borgerliga budget som Sverigedemokraterna tillsammans med de borgerliga röstade igenom i höstas. Det är ju först nu - efter Decemberöverenskommelsen - som regeringen kan lägga budgetförslag som på riktigt förändrar den politiska inriktningen för Sverige.
Låt oss också titta i backspegeln och minnas regeringen Reinfeldts första tid vid makten. Redan första arbetsveckan uppdagades snedsteg så allvarliga att två statsråd avgick. Under i stort sett hela första mandatperioden låg Alliansregeringen efter de rödgröna i opinionen, som mest med 20 procentenheter. Detta trots att de regerade i majoritet och med egen budget.
Att oppositionen ser behov av att markera mot regeringens politik är inget konstigt. De drygt 100 tillkännagivandena talar sitt tydliga språk om en opposition som nobbar inviter till samverkan över blockgränserna och försöker att bakbinda regeringen.
Det är beklämmande att se att de i allt större utsträckning gör det med stöd av SD, och än mer att Ulf Kristersson i dagarna gick och öppet välkomnade stödet från SD.
De gemensamma tillkännagivandena däremot, ska ses som ett bevis på gott blocköverskridande samarbete i utskotten, inte en kritik av regeringen. Det handlar ofta om utskottsinitiativ där regeringen redan har påbörjat ett arbete och där de har vårt stöd. Om något kan flera av de tillkännagivanden som inkommit ses som en kritik av regeringen Reinfeldt. Vi konstaterar att mycket verkar ha blivit ogjort under de senaste åtta åren när före detta borgerliga statsråd nu i opposition plötsligt har fått väldigt bråttom att påpeka hur försvaret har förbisetts och hur straffrätten bör förändras.
Anna Kinberg Batra tycks kämpa med att hålla ihop både det egna partiet och inte minst Alliansen. Efter åtta år med Alliansen finns det ett tydligt behov hos de borgerliga partierna att markera vilken politik de vill föra. Folkpartiet har tagit ställning mot Allianslinjen både vad gäller föräldraförsäkringen och genom att bryta försvarsförhandlingarna. Allt oftare ser vi att åsikterna går isär, och att Alliansen på riksplanet, precis som runt om i landet, faller samman. Blockpolitiken har nått vägs ände, vilket är en utveckling vi välkomnar.
Nu går vi snart en ny höst till mötes. En höst med en rödgrön budget där vi satsar på jobben, skolan och ett bättre Sverige för alla. Vi kommer att fortsätta söka samarbete över blockgränserna och ser goda förutsättningar för det, i takt med att de borgerliga partierna vågar ge uttryck för en egen politik bortom Alliansen. En bred enighet i riksdagen garanterar långsiktighet vilket är bra för Sverige. Sverige behöver mer av samverkan, inte mindre!
Tomas Eneroth (S),
gruppledare i riksdagen