Mystiken tätnar om återvinning

Debattörerna undrar. Varför den så kallade ”Sveviatomten” har bedömts som olämplig.

Debattörerna undrar. Varför den så kallade ”Sveviatomten” har bedömts som olämplig.

Foto: Andreas Walitalo

Norrbottens län2015-05-23 06:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Ja, så har vi då den 18 maj varit inbjudna till ett så kallat dialogmöte med representanter för Luleå kommun. I inbjudan till dialogmötet kunde vi läsa: Vi vill höra dina åsikter. Vad är bra och vad är dåligt och vad skulle kunna bli bättre? Hur vill du att ditt Lövskatan ska utvecklas? Vilka är dina förslag?

Vi hade två tydliga förslag med oss till dialogmötet:

1. Avveckla de industriområden som finns på Lövskatan

2. Stoppa lokaliseringen av en återvinningscentral till Lövskatan.

Dessa två förslag fick vi inte framföra. I stället blev det en frågestund (vilket är bra) med många frågor men svaren på frågorna uteblev. Det blev med andra ord ingen dialog eftersom en dialog innebär ett samtal mellan två eller flera parter.

Vi upplever att det är något mystiskt med förslaget att lokalisera en återvinningscentral till Lövskatan och mystiken tätnade under dialogmötet. Mystiken handlar om varför just bostadsområdet Lövskatan är utvalt som den lämpligaste platsen för en återvinningscentral i hela Luleå kommun. Men mystiken handlar framför allt om varför den så kallade ”Sveviatomten” har bedömts som olämplig.

Lövskatan utgör huvudalternativet för en lokalisering av återvinningscentralen. Men motiveringarna för detta är skrala. Argumenten mot är starkare. Några exempel. Lokaliseringsutredningen fastställer att park/grönområde ska undvikas vid lokalisering av en återvinningscentral. Den mark som är planerad att rymma återvinningscentralen är emellertid fastställd som ett grönområde/park.

I översiktsplanen för Luleå kommun kan vi läsa ”stor restriktivitet ska gälla ny bebyggelse eller anläggning som kan försvåra kommunikationer längs dessa vägar” (avser Hertsövägen och Svartöleden). Den tänkta återvinningscentralen ligger i nära anslutning till Svartöleden och kommer att generera 100 000 tals fordonsrörelser årligen. Kommunikationerna efter Svartöleden kommer att försvåras avsevärt. Vidare, har kommunens släpphänta hantering av detaljplaner inneburit att industriområdenas omfattning har blivit avsevärt mycket större än de ursprungligen var avsedda att vara. Nu tar stadsbyggnadschefen Malin Lagervall detta som intäkt för att etablera en återvinningscentral i området. Kommunens bristfälliga hantering av detaljplaner bäddar med andra ord för ytterligare störande verksamhet! Vi menar att Lövskatan är en olämplig plats för en återvinningscentral. Hur kan Lövskatan utgöra huvudalternativet för en lokalisering av en återvinningscentral?

”Sveviatomten”, ”var länge huvudalternativ men det förändrades när Svevia ansåg att de fortsatt behövde marken för sin verksamhet” skriver Malin Lagervall i Lokaliseringsutredningen. Denna skrivning tycker vi minst sagt är mystisk. Vi har varit i kontakt med chefen för Svevias fastigheter i norra Sverige. Han förklarade att han mycket väl kan tänka sig att sälja tomten till Luleå kommun alternativt genomföra en bytesaffär. Men ingen i Luleå kommun har varit i kontakt med honom för att diskutera detta. Lagervall påstod vid dialogmötet den 18 maj att Luleå kommun förhandlade med Svevia under två års tid (med start för tre år sedan) för att få köpa tomten. Detta har vi inte kunnat bekräfta efter samtal med platschefen i Luleå, tvärtom visar det sig att Luleå kommun över huvud taget aldrig har lämnat något bud på ”Sveviatomten”. Hur kan då Malin Lagervall i Lokaliseringsutredningen påstå att ”Sveviatomten” är en omöjlig lokalisering för en återvinningscentral? Och hur kan Lagervall påstå att den inte är tillgänglig för Luleå kommun?

Summering. Eftersom ”Sveviatomten” uppenbarligen finns tillgänglig för Luleå kommun så menar vi att diskussionen om att lokalisera en återvinningscentral till Lövskatan därmed är avslutad. Förhandlingar ska, menar vi, därför skyndsamt påbörjas med Svevia. Då kan vi i stället påbörja arbetet med att återskapa Lövskatan till en trivsam och barnvänlig stadsdel. Eller finns det dolda motiv till att föreslå Lövskatan som ett huvudalternativ för lokalisering av en återvinningscentral?

Vi kräver att stadsbyggnadschefen Malin Lagervall skingrar mystikens dimmor genom att besvara de ovanstående fyra frågorna.

Vi vill att Lövskatan som bostadsområde ska vara rent, snyggt och tryggt att bo och vistas i!

För Lövskatans boendeförening

TorBjörn Nilsson

Kurt Eriksson