Krig är otänkbart tills det är verklighet. Och Rysslands invasion av Krim och aggression i Ukraina visar att Västeuropa inte alltid förstår att kriget kommit ens när små gröna män med stora vapensystem korsar gränsen. En realistisk försvarspolitik är inte alarmistisk, men förbereder för värsta tänkbara scenario.
Ryssland matchar stormaktsretoriken med allt större, och allt fler, militära övningar. Nyligen övades exempelvis luftlandsättning och anfall från såväl sjön som luften i Kaliningradområdet. Baltikum och Polen är ofta är måltavlorna för ryska anfallsövningar, men det borde oroa att Ryssland också övat kärnvapenanfall mot svenska mål. Sammantaget med undervattenskränkning av svenskt inre vatten utanför Stockholm i höstas och säkerhetspolisens larm om att den ryska säkerhetstjänsten genomför krigsförberedelser i Sverige är budskapet tydligt: perioden av stabilitet i Östersjöområdet är över.
Det finns heller inga tecken på att säkerhetssituationen kommer att förbättras de närmaste åren. När nu störtdykande oljepriser urholkar den ryska statsbudgeten tvingas varje departement att spara - förutom försvarsdepartementet. Den stora upprustningen av ryska försvarsmakten fortsätter som planerat, och under 2015 fokuseras detta främst på att öka förmågan i Östersjöområdet och Arktis. Sveriges bakgård, vill säga. Och sannolikheten för att en kris skulle påverka oss är hög.
I slutet av oktober presenterade Tomas Bertelman, en av Sveriges mest erfarna ambassadörer, en utredning av Sveriges försvarspolitiska samarbeten. "Det mesta talar för att militärgeografi, teknik och styrkeförhållanden gör att delar av Sverige kommer att beröras i en konflikt, vare sig vi vill eller inte", var slutsatsen.
Doktrinen om alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig är därför varken möjlig eller önskvärd i dag. Sveriges riksdag har dessutom genom solidaritetsförklaringen klargjort att vi inte ämnar lämna våra grannar i sticket – men vi har inte fått några garantier tillbaka. Vi betalar premien utan att få tillgång till försäkringen. Det är en usel strategi.
Bertelmans utredning landade i att Sverige bör utreda ett Natomedlemskap. Ur strategisk synvinkel vore ett svenskt och ett finskt Nato-medlemskap det bästa sättet att täppa till Östersjöns säkerhetshål, och därigenom uppnå långsiktig stabilitet. Men även ur politisk synvinkel vore det önskvärt: Nato är mer än en försvarsallians – det är också en värdegemenskap. I valet mellan demokrati och autokrati får Sverige aldrig tveka. Vi står på demokratiernas sida, och vi skapar säkerhet genom samarbete.
Margot Wallström föreslog på Folk och Försvars rikskonferens häromveckan att Sverige i stället ska bemöta förändringarna i omvärlden på Palmes vis: Genom att ”något räta på morrhåren och något vässa klorna”.
Men vad hjälper det om katten har vässade klor när den ensam ska möta en björn?
För Liberala ungdomsförbundet står svaret klart. Det är dags att Sverige söker medlemskap i Nato.
Linda Nordlund,
ordförande Liberala ungdomsförbundet