Det är ingen upplyftande sammanställning som BRÅ nu har kommit med över utvecklingen när det gäller våld och fullbordade brott. Siffrorna skapar inte någon större förväntan på att vi ska att kunna se en positiv utveckling när det gäller våld i nära relation och mäns våld mot kvinnor och barn.
De fyra nordliga länen uppvisar samma nedslående statistik när det gäller våld, våldtäkter och misshandelsbrott mot barn och kvinnor som den nationella statistiken. Antalet anmälda olaga hot visar samma negativa utveckling i de fyra nordliga länen som nationellt.
Denna utveckling är inte acceptabel och det måste nu till en ordentlig förändring av attityder från män oavsett ålder, när det gäller det allt grövre och det allt mer frekventa våldet.
Det blir därför allt mer nödvändigt att vården som möter de som utsatts för såväl fysisk som psykisk hot, våld och misshandel tar det första viktiga samtalet. Om vi inte vågar fråga, registrera och dokumentera alla de som söker vård kan vi inte få kunskap om hur sjukvården kan bli bättre på att ge stöd och vård. Utan underlag och statistik kan vi inte heller bedöma vilka behov av resurser vi som politiker behöver prioritera och vården avsätta.
Men det är inte mer resurser till vård i första hand vi skulle vilja se utan det behövs mer kunskap, så att det är fler som vågar agera och fler som har kunskap hur man ska upptäcka och fler som kan vara goda förebilder. Det är bristen på män som ser och förstår att det är avsaknaden av tydligt ställningstagande och agerande som skapar den tillåtande attityd som är det stora problemet.
Det behövs en mobilisering från länets samtliga arbetsgivare och från samhällets alla aktörer på alla nivåer för att fler ska våga prata och agera. Men den verkliga förändringen måste ske i vardagen i hemmet då det handlar om normer och värderingar. Det behövs mer kunskap vilket kan ske genom att genomföra utbildningar för att fler ska kunna uppmärksamma alla tecken på att män, kvinnor, flickor och pojkar far illa. Det är ett folkhälsoproblem som drabbar oerhört mot enskilda kvinnor och barn men som dessutom kostar arbetsgivarna och samhället stora summor varje år.
Våld i nära relation är ett samhällsproblem och kräver stora resurser såväl rättsligt, socialt som i hälso- och sjukvården. Våldet är dessutom alltid en kränkning av de mänskliga rättigheterna.
Den gemensamma satsningen på samverkan mot våld i Norrbotten måste inte bara fortgå utan också intensifieras. och det kommer att krävas ännu mer vilja och engagemang från såväl politiken som vården och en rad andra samhällsinstitutioner för att vi kunna få till stånd en verklig förändring.
Ingela Uvberg Nordell (S),
ordförande Programberedningen
Anders Öberg (S),
landstingsråd