Den proposition regeringen lagt om långtidsplanen för infrastruktur 2014-2025 är inte hållbar. Den strider mot Sveriges klimatmål. Den tar inte hänsyn till sinande olja. Den bygger på upplåsta siffror för ökningen av vägtrafiken, som motsägs av Trafikanalys, myndigheten som har i uppdrag att ta fram statistik för trafikutvecklingen.
Inget satsas på de tidigare länsbanorna, men däremot mycket på storstadstillväxt. Förutom Förbifart Stockholm skall nu skall nu också en östlig stadsmotorväg byggas. För näringslivet nödvändiga Norrbotniabanan och Olofström-Karlshamn finns inte med. I stället för återuppbyggnad av järnvägen till Sälen läggs pengar på ett flygfält, när chartertåg vore hållbarare.
För att klara Sveriges framtida transporter med fossilbränslebrist och utan ytterligare förstöring av vår miljö behövs en snabb omläggning av politiken. Investeringsmedel behöver flyttas över från väg till järnväg. För att klara att bygga om Sverige för järnväg och få hållbara transporter inom den korta tid som står till förfogande, ett tiotalet år, måste järnvägsinvesteringarna ökas till en procent av BNP, så som när järnvägen byggdes upp på lånade medel och gjorde Sverige rikt. Det innebär fyrfalt mer än idag eller 35 miljarder kronor om året. Och mångmiljardunderskottet i underhållet måste snabbt inhämtas för att kunna utnyttja den järnväg vi har
Det behövs en nationell samling kring järnvägssatsningen, kanske genom järnvägsobligationer, och det krävs åter en kommunikationsminister med eget departement. Politikerna måste göra om långtidsplanen för infrastruktur efter de fakta som klimat och energitillgång kräver. De måste börja lyssna till forskningen och sluta blunda och tro att vi kan fortsätta som förut