Medborgargarden är inget att stå efter, men man ska inte bli förvånad om människor tar lagen i egna händer ifall de lämnas i sticket. Häromdagen dömde en småländsk tingsrätt tre män till fängelse för människorov av en person de ansåg vara skyldig till brott. Det var inte första gången något sådant hände och det lär tyvärr inte vara den sista.
Det märkliga är att inget görs åt saken. Alliansregeringen bemannade allt fler skrivbord med allt fler poliser men i stora delar av landet är upplevelsen inte att tryggheten har ökat utan raka motsatsen. Polisen upplevs inte vara närvarande.
Och när det nu till sist genomförs en stor omorganisation av Polisen sker det i form av ökad centralisering till en enda nationell polismyndighet. I vissa avseenden är det rimligt. Somliga brottslingar är nämligen så förhärdade att de helt struntar i Polisens organisation och geografiska indelning, vilket har bidragit till oklara ansvarsförhållanden och revirstrider bland brottsbekämparna.
Men vart tog den lokala dimensionen vägen? Vart ska medborgare vända sig som vill utkräva ansvar för läget i det egna lokalsamhället?
Det var besvärligt nog i en organisation med regionala tjänstemän och nationella politiker, och när nu ansvaret lyfts upp i den högre politiska stratosfären kan vi glömma allt vad folkligt ansvarsutkrävande heter.
Nästa steg måste tas i rakt motsatt riktning. Polisen behöver få en lokal närvaro som inte bara speglar riksdagspolitikernas, topptjänstemännens och riksmediernas prioriteringar utan också lokalbefolkningens. På många håll i världen är det självklart att den polis som ska förebygga och bekämpa "vardagsbrott" har lokal demokratisk förankring och så bör det vara även hos oss.
Det är kanske praktiskt omöjligt att ha kommunal polis i var och en av Sveriges 290 kommuner. Men lagen bör absolut öppna för kommunala polisinitiativ. Sannolikt måste man inte heller ställa krav på samma omfattande utbildning hos lokalpoliser som på dem som bekämpar terrorism eller utreder grov ekonomisk brottslighet. Kanske är det en bra modell med deltidspoliser som i första hand jobbar helger? Polisfacket och politiker, varav många av de senare dansar efter de förras pipa, ogillar starkt sådana idéer om "andra klassens poliser", men för medborgarna lär det vara viktigare med första klassens brottsbekämpning.
Om det fanns kommunalråd med ansvar för polis och lokal brottsbekämpning, skulle frågorna då hamna lägre eller högre på den lokala dagordningen? Ja, vad tror ni?
PJ Anders Linder,
chefredaktör i Axess magasin