Jag är bekymrad över hur Luleå kommun styrs i dag. Från slutet av 1970-talet började jag följa partiledardebatter och valrörelser. Palme var en stor favorit och Socialdemokraterna var för mig ett parti som värnade de svaga i samhället.
Det är mot bakgrund av detta jag ställer mig frågan om vad det är som händer i Luleå i dag.
Socialdemokraterna i Luleå säger nej till en folkomröstning om "Framtidens skola". Socialdemokraterna anser att ett skolutvecklingsprojekt så som "Framtidens skola" kan genomföras utan att beakta skolforskning, utan att lyssna på vad de egna lärarna och rektorerna för fram samt underlåta sig att hantera och beakta den svagaste elevgruppen, barn med särskilda behov. Kort sagt ta ett beslut inom en så viktig fråga som skolan utan att de tre mest betydelsefulla faktorerna har fått vara med och lägga grunden för beslutet.
Inom skolan har vi i dag något som kallas för inkludering vilket i Luleå dessvärre har inneburit att elever i många fall har blivit inslängda i för stora klasser utan tillräckliga anpassningar och för lite personalresurser samt att personalen ej fått den utbildning som de behövt för att kunna möta alla barns behov. Och vi föräldrar som har barn med Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) för i dag en kamp med skolhuvudmän så som Luleå kommun för att de ska se dessa elever värda att investera i istället för att enbart se dem som en kostnad.
Arbetsmiljöverkets granskning av 17 skolor i Luleå 2015 visade på stora brister i arbetsmiljön för lärare och elever på grund av att barn med särskilda behov ej fick de förutsättningar som de behöver. Och samma år som Arbetsmiljöverkets granskning genomför Socialdemokraterna under stor tidspress "Framtidens skola" utan att beakta barn med särskilda behov.
Samordningsgruppen för "Hela kommunen skall leva och lära" driver inte frågan om folkomröstning på grund av enskilda skolor utan för att vi kräver att utvecklingsprojekt för skolan genomförs på ett seriöst vis och inte hafsas igenom utan att hantera de tre enskilt viktigaste faktorerna som har betydelse för att man skall komma fram till ett klokt och genomtänkt beslut.
Vi har i Luleå i dag ett skolbeslut som går emot skolforskningen på området och som offrar cirka tio procent av Luleå kommuns elever, de som har NPF och liknande svårigheter som till exempel autism och ADHD. Och när inte dessa elever får de förutsättningar som de behöver drabbas alla elever.
Jag är själv pappa till en pojke med autism. Jag och min fru har under lång tid fört en kamp att få företrädare för skolan att förstå vår pojkes funktionsnedsättning och med vilka krav detta ställer på lärmiljön. För mitt barn har småskalighet och berörda lärares insikt i mitt barns behov varit en förutsättning att få tillstånd en fungerande skolgång. Intrycken som min pojke bombarderas med har kunnat reduceras i en liten klass och i en liten skola.
Och vår pojkes situation är inte unik. I varje klass i Luleås skolor finns i dag två-tre elever med NPF.
Av ovan beskrivna skäl måste vi få till en ny utvecklingsplan för skolan i Luleå. En utvecklingsplan som utgår från de faktorer som har betydelse för att kunna skapa den bästa skolan för alla barn. Skolan kan och ska inte organiseras utifrån några få politikers fixa idéer.
Över 8 000 Luleåbor, 13 procent av de röstberättigade, har skrivit på för att få till en folkomröstning om "Framtidens skola". Detta med målet att få till en utvecklingsplan för skolan i Luleå som beaktar de centralt viktigaste faktorerna. De faktorer Socialdemokrater, Moderater och Landsbygdspartiet glömde.
Ansvariga politiker, sluta negligera och förminska medborgarnas engagemang i "Framtidens skola". Ta i stället ert ansvar och ta tillvara den kraft och de synpunkter som medborgarna tydligt för fram!
Thomas Söderlund,
Samordningsgruppen för Hela kommunen skall leva och lära