Norrbotten är landets näst rikaste län, trots det är arbetslösheten hög och företa-gens rekryteringsproblem rekordstora. En reformering av Arbetsförmedlingen kan vara ett bidrag till en bättre fungerande regional arbetsmarknad, men regeringen visar för lite intresse för arbetslösa akademikers behov. Arbetsförmedlingens uppdrag måste renodlas.
Efter två mycket svaga år är tillväxten på väg uppåt i svensk ekonomi. Bättre tider står för dörren, inte minst därför att utsikterna för världsekonomin har förbättrats. Det smittar av sig på ett litet och exportberoende land som Sverige. I förlängningen leder detta till att arbetslösheten faller tillbaka. Men problemet är att i slutet av nästa år beräknas arbetslösheten fortfarande ligga så högt som 7,5 procent. Uppgången i ekonomin har tyvärr inte mer kraft än att den endast marginellt kommer att kunna pressa tillbaka arbetslösheten.
Om man summerar värdet av alla varor och tjänster som produceras under ett år är Norr-botten Sveriges näst rikaste län. Men samtidigt är Norrbotten det län som sedan mitten av 1990-talet har haft den långsammaste tillväxten. Detta innebär att Norrbottens position i förhållande till landets övriga län har försämrats. Nya prognoser indikerar också att den här utvecklingen kommer att fortsätta eftersom landets tillväxt främst kommer att drivas av de delar som domineras av en stark tjänstesektor.
Som en konsekvens av detta utvecklas arbetsmarknaden svagt i Norrbotten. Sysselsätt-ningstillväxten kommer att ligga klart under det nationella genomsnittet och arbetslösheten beräknas ligga kvar på åtta procent. Trots denna höga arbetslöshet har Norrbotten problem med matchningen på arbetsmarknaden. Andelen privata företag som har upplevt rekryteringsproblem är högst i landet. Slutsatsen är tydlig: de arbetslösa har många gånger inte den utbildning och erfarenhet som arbetsgivarna efterfrågar.
I ljuset av dessa utmaningar är det högst välkommet att regeringen har tillsatt en översyn av Arbetsförmedlingen. En särskild utredare ska analysera om myndigheten har rätt förutsättningar att genomföra sina uppdrag – att minska arbetslösheten och förbättra arbetsmarknadens funktionssätt. Därför är det olyckligt att regeringen inte visar tillräckligt intresse för akademikernas behov vid arbetslöshet. En central komponent i en förbättrad matchning på arbetsmarknaden är att identifiera och leverera det stöd som arbetslösa akademiker behöver. Inför den utredning om Arbetsförmedlingens uppdrag som nu ska påbörjas är det därför avgörande att regeringen tar hänsyn till följande:
1.Förbättrad matchning kräver stöd till alla arbetssökande. Snabba och effektiva insatser i början av en arbetslöshetsperiod underlättar för den enskilde att få jobb och skulle medföra en samhällsekonomisk vinst. Men många nyutexaminerade akademiker vittnar om att de inte får det stöd och den hjälp de behöver från Arbetsförmedlingen eftersom de inte hör till gruppen som står ”längst ifrån arbetsmarknaden”. Arbetslöshet inom en grupp påverkar arbetsmarknaden för andra. Därför räcker det inte att enbart fokusera på dem som har svårast att komma i arbete.
2.Renodla Arbetsförmedlingens uppdrag. Med tanke på de stora matchningsproblemen är det hög tid att Arbetsförmedlingens uppdrag ses över och att organisationen förändras. Genom att renodla Arbetsförmedlingens uppdrag kan resurserna användas mer effektivt. Idag ska Arbetsförmedlingen vara ett stöd till arbetssökande och samtidigt kontrollera att de söker jobb. De ska upphandla kompletterande aktörer och samtidigt utvärdera dem. Dessutom har de fått ansvar för nya stora grupper. Behovet av specialisering inom såväl Arbetsförmedlingen som hos de kompletterande aktörerna är stort. Det är först då som de arbetssökandes kompetens och förutsättningar att få ett nytt jobb sätts i centrum.
3. Använd de kompletterande aktörerna rätt. De kompletterande aktörerna behöver få större möjligheter att välja vilka insatser de anser lämpliga för den arbetssökande. Dagens detaljstyrning måste också minska och utvärdering, ersättningsmodeller och uppföljning måste säkras så att de arbetssökandes valfrihet mellan aktörerna blir reell och faktabaserad.
Det är dags att se individerna, inte grupper av arbetssökande. Först då får en arbetsförmedlande verksamhet en ärlig chans att bedriva ett förmedlande arbete. Och först då får de arbetssökande en reell möjlighet att matchas på arbetsmarknaden. Svensk arbetsmarknad behöver en Arbetsförmedling för fler än de som står längst ifrån arbetsmarknaden. Det är en förutsättning för att möta de utmaningar som Sverige och Norrbotten står inför.