Den pågående flyktingkrisen visar med all tydlighet att EU:s Dublinsystem spelat ut sin roll. Systemet måste reformeras i grunden, vilket liberaler påtalat under lång tid. EU och dess medlemsländer måste upprätthålla asylrätten men det bör av flera skäl ske på unionsnivå och inte på nationell nivå.
Just nu vidtas en rad akuta åtgärder för att hantera den svåra flyktingsituationen. Men vi måste också tänka mer långsiktigt. EU:s Dublinförordning innehåller regler för att avgöra vilket EU-land som ska ansvara för att ta emot en asylsökande. I sista hand ska i dag det land där den asylansökande först kom in i EU, det vill säga där man passerade den yttre gränsen, pröva ansökan.
Om dagens Dublinförordning appliceras rigoröst skulle i princip alla asylsökande få sina asylskäl prövade i Grekland och Italien, vilket självklart är helt orimligt. Det finns därför viss förståelse för att Grekland och Italien helt slutat att registrera asylansökningar vilket i sin tur medfört att asylsökande helt fritt tar sig till det EU-land de helst vill komma till. Detta har i sin tur lett till att länder som Sverige och Tyskland får bära ett alldeles oproportionerligt stort ansvar för EU:s flyktingmottagande.
EU-kommissionen arbetar just nu med ett förslag till en reformerad Dublinförordning som väntas inom kort. Nu finns därför goda möjligheter att påverka för att få ett stabilt och varaktigt system på plats, där alla Europas länder tar ett större gemensamt ansvar för asylsökande.
Vår utgångspunkt är att ett reviderat och utvecklat Dublinsystem ska leda till en mer rättvis fördelning av ansvaret för flyktingmottagandet mellan Europas länder samtidigt som asylrätten upprätthålls på unionsnivå. Antalet asylansökande ska fördelas jämnare mellan EU:s medlemsstater med hjälp av en fördelningsnyckel med objektiva kriterier som exempelvis befolkningsmängd och BNP.
Europa måste stå upp för asylrätten men det är inte en mänsklig rättighet att själv avgöra vilket av Europas länder som ska pröva ens asylskäl. Det är hög tid för alla medlemsländer att upprätthålla en rättssäker asylprocess.
Med ett reviderat Dublinsystem skulle länderna närmast kriserna inte längre riskera att stå med hela bördan av en flyktingkris, och andra länder, som Sverige och Tyskland, skulle inte behöva ta ett oproportionerligt stort ansvar för EU:s asylsökande. Vår förhoppning är att detta också skulle stoppa flyktingsmugglarnas marknad inom EU, eftersom incitamenten att själv fysiskt ta sig till ett specifikt land då försvinner.
Både Angela Merkel och Francois Hollande stod för några veckor sedan i Europaparlamentet och deklarerade att Dublinsystemet behöver reformeras i grunden, vilket sedan fått gehör bland en rad medlemsstater inom EU. Nu måste Sverige sätta tryck på de länder som försöker bromsa.
Vi uppmanar därför statsminister Stefan Löfven och regeringen att föra seriösa samtal med Europas ledare för att söka stöd för ett reformerat och fungerande Dublinsystem. Svenska ambassader i EU-länder bör aktivt bidra till att skapa opinion och förståelse för nödvändiga reformer. Vi föreslår också att välvilligt inställda europeiska regeringar, EU:s institutioner och intresserade delar av civilsamhället bjuds in till en internationell konferens i Stockholm för att diskutera hur morgondagens Dublinsystem skulle kunna se ut.
Det kommer att krävas ett snabbt, kraftfullt och tydligt politiskt ledarskap för att driva fram en verkligt gemensam och solidarisk europeisk asylpolitik. Det kommer inte räcka att passivt åka till Bryssel på rådsmöten för att föra fram en svensk åsikt. Ensamma i rådet är vi inte starka, det är vi bara tillsammans med likasinnade. Vi i Liberalerna är beredda att bidra konstruktivt på alla tänkbara sätt för att få till stånd en nödvändig reform av Dublinsystemet.
Cecilia Wikström,
Europaparlamentariker (L)
Fredrik Malm,
riksdagsledamot (L )