Vänsterpartiets krav på vinstförbud inom vård, skola och omsorg är svårt att hantera för socialdemokratin. S vill egentligen inte ha ett totalförbud men vill samtidigt visa upp en tuff attityd mot de företag som ofta hängs ut i media. Det faktum att privat verksamhet får högre betyg av elever och patienter verkar inte vara intressant. Resultatet har blivit en utredning som ska föreslå hur vinster i välfärden kan begränsas.
En de föreslagna lösningarna är att kräva minst samma personaltäthet på friskolor som på kommunala skolor. Denna modell har redan tillämpats inom barnomsorgen i Norge. Först ville vänsterregeringen ha hjälp av privata företag med att bygga ut antalet platser. När sedan företag gick med vinst beslöt regeringen att bemanningen måste vara densamma inom privat och kommunal verksamhet. Resultatet blev en fixering på personalkostnader och en minskning av intresset för verksamhetens kvalitet. Dessutom krävdes en betydande byråkrati.
I grunden är det en konstig tanke att just lika stora personalkostnader skulle garantera likvärdig kvalitet. Många kommunala skolor har lägre bemanning än både friskolor i samma kommun och rikssnittet för både kommunala och fristående skolor. Hur ska regeringen hantera de kommunala skolor som inte lever upp till de nya kraven?
Det centrala borde vara skolornas kvalitet. Dessutom borde även (S) se ett värde i att skolor kan utveckla olika sätt att arbeta. Företagande inom vård, skola och omsorg borde inte vara något problem för en statsminister som vill framhäva sin erfarenhet av samarbete med näringslivet.
De norska reglerna för friskolor, bland annat vinstförbudet, har samma effekt. Otydlig och byråkratisk styrning tvingar skolor att ägna tid åt att leva upp till kraven och minskar möjligheterna att utveckla elevernas utbildning. Försöken att omöjliggöra vinstuttag skapar ett system som andas misstroende och skapar motsättningar mellan friskolorna och staten. Precis som det var förr även i Sverige. Norska kristna skolor får inte ha ens en symbolisk ägarroll i kristna tidningar och fiskeskolor får inte driva fiskaffärer.
Regeringens kommande lightversion av Sjöstedts slakt på privata företag skulle kanske göra det möjligt för några av dessa att överleva till nästa val. Erfarenheterna från Norge talar dock för att de negativa konsekvenserna kan bli mycket allvarliga. Fokus flyttas från kvalitet och utveckling till regler. Byråkratin ökar och företags vilja att gå in i dessa sektorer för att prova nya idéer skulle minska radikalt. Det dessutom i en tid då skolan behöver en kvalitetshöjning och vården av de äldre måste byggas ut.
Kvalitet och utveckling borde vara det viktigaste i debatten om vård, skola och omsorg. Riksmedias vilja att framställa privata alternativ som vårt största samhällsproblem är ingen ursäkt för att importera de sämsta delarna av den norska vänsterns politik. Det fanns ett skäl till att Björn Rosengren kallade Norge "den sista Sovjetstaten". Det var omdömeslöst och överdrivet men inte helt grundlöst.
Mats Fält,
fristående konsult och ordförande i kommunfullmäktige i Tyresö