Luleå kommun med Lenita Eriksson i spetsen gick för mer än ett år sedan ut och sade att nu skulle Luleå satsa på att bli "Årets cykelkommun senast 2016”. En ambition som är lovvärd då kommunen har sagt att cyklingen ska öka kraftigt i sin Vision 2050.
En del för att bli ”Årets cykelkommun” var att ta fram en cykelplan som skulle visa vad kommunen vill göra fram till 2020 för att få fart på cyklingen.
Cykelfrämjandet ligger bakom initiativet att utse "Årets cykelfrämjarstad”. Den tas fram genom enkäter om hur kommuner jobbar med cykelfrågor som de som deltar får svarar på och får olika poäng. Intresset att vara med ökar för varje år där nya kommuner kommer med.
Luleå har varit med under många år och hamnade i fjol på 15:e plats, men poängmässigt har man ökat något varje år.
Luleå valde en väg där den politiska majoriteten drev igenom en cykelplan på mycket kort tid, utan en bred dialog och förankring.
Både vi och andra politiska partier i dåvarande Tekniska nämnden var kritiska till den plan som gick upp för beslut. Vi såg inte att den innehöll de viktiga valen man måste göra om Luleå vill öka cyklingen och bli ”Årets cykelkommun senast 2016”.
Tjänstemännen och den politiska ledningen delade inte de synpunkter som de hade fått, utan valde att driva igenom planen ändå.
Malmö blev bäst igen bland de 36 kommuner som deltog och utsågs i maj i år till ”Årets cykelfrämjarstad 2015”.
Hur har det då gått för Luleå? Ska man knipa titeln redan nästa år, borde man ha börjat en klättring uppåt. Det som har hänt är att de bästa kommunerna i Sverige har börjat dra ifrån, där Luleå halkar efter och ligger kvar på sin 15:e plats. Den uppförsbacke som fanns redan i fjol har blivit ännu brantare. Det borde ha varit en jättesatsning i sommar för att Luleå på ett år ska kunna klättra 15 platser. Vi ser att det behövs ett nytänkande, både bland tjänstemän och politiker om Luleå vill kunna vara med och aspirera på att bli den stad i Sverige som är bäst på cykling.
Cykelplanen måste bli mycket tydligare och visa på det som är viktigast att göra. Det handlar om att;
• Tänka om - vilken är den viktigaste målgruppen som ger ett kraftigt ökning av cyklingen och vilka krav kommer dessa att ställa på cykelvägarna i Luleå?
• Gör om - satsa pengar fram till 2020 på åtgärder som har störst chans att öka cyklandet.
• Gör rätt - se till att cyklisterna får en infrastruktur med olika typer av cykelvägar på samma sätt som bilnätet i
Luleå är uppbyggt med olika typer av bilvägar. Ett exempel på att det behövs ett nytänkande är att i centrum kan bilister välja mellan över 1 300 parkeringsplatser i parkeringshus där bilen kan stå tryggt, i värme och skyddad från väder och vind.
Cyklister har 20 platser om man vill parkera cykeln under tak, men den som finns är byggd så att det är bara styret, inte sadeln som står under taket!
Till detta har bilisterna över 1 500 platser längs gator, men det finns inte uppgifter på hur många cykelställ det finns för cyklar i centrum.
Lär av omvärlden är ett bra sätt att inte satsa fel. Tittar man på vilka framgångsfaktorer som Europas ledande cykelstäder har finns det några saker som går igen;
• De har ett finmaskigt och väl utbyggt cykelvägnät.
• Omfattande separation mellan cyklister, fotgängare och bilister.
• Parkeringsanläggningar med en hög standard.
• Kunna kombinera kollektivtrafik och cykel.
• Restriktioner för biltrafiken - prioritera cykeln.
• Kommunikation med cyklisterna.
Luleå har målet att bli 10 000 fler innevånare. Om detta innebär lika många fler bilresor varje dag går det fort innan Luleå får en trafikinfarkt. Men ju fler dagliga bilresor till arbete eller skola som kan ersättas av cykel, ju bättre kommer Luleås trafiknät att må. Men Luleås luft blir också bättre och Luleå kan nå målet genom att cyklingen ökar mer än biltrafiken. Det är mer lönsamt att satsa på cykel än motsvarande satsning för bilar. Men då måste man börja se på cykel som ett eget trafikslag på samma sätt som man ser på och planerar för bilen.
Vill man locka bilister att sätta sig på sadeln för att börja pendla med cykel till arbetet kommer de att förvänta sig att cykelvägarna har samma nivå på framkomlighet och säkerhet som bilvägarna har.
Det behövs då en helt ny typ av cykelvägar, pendel- eller cykelmotorvägar 1) med en utformning och standard som attraherar fler att börja cykla. På dessa är gående och cyklister separerade från varandra och cykelvägen har en bredd som klarar en kraftig ökning av cyklandet samtidigt som cyklister kan göra säkra omkörningar.
En annan färg på cykelvägarnas asfalt, vägmarkeringar, tydligare och säkrare passager av bilvägar där cyklar prioriteras före bilen. Detta ger tydligare trafikmiljöer både för cyklister och bilister och är exempel på moderna cykelvägar.
Sist men inte minst måste drift och underhåll av cykelvägarna utgå från kvalitetskrav som har cyklisten som sin utgångspunkt.
Detta satsar många kommuner som ligger före Luleå på och varför skulle inte Luleå kunna göra samma sak?
Mot ett ökat cyklande i Luleå.
Lars Strömgren,
ordförande Cykelfrämjandets riksstyrelse
Rolf Modig,
ordförande Cykelfrämjandet Norrbotten
1) I Köpenhamn som leder cykelutvecklingen i världen finns det mer än 30 mil cykelmotorvägar och där har man mål på att att göra åtgärder som förkortar cyklistens restid med 15 procent fram till 2025.