Hur våra pensioner ska finansieras för att ge oss en hygglig pension i framtiden är inte en helt enkel fråga. Det finns många fallgropar både för den som utformar pensionssystemen och för enskilda som med eget sparande vill trygga ålderdomen.
På senare tid har flera pensionsexperter, bland andra Pensionsmyndigheten, varnat för det som kallas löneväxling. Det går ut på att den anställde avstår från löneökning i utbyte mot pensionsinbetalning. För dem som tjänar under 38 000 blir det en ren förlust eftersom inkomsten också ligger till grund för den statliga pensionen och ersättningar från de statliga trygghetssystemen. Lägre statlig pension och lägre ersättningar från trygghetssystemen gör helt enkelt att det kostar mer än det smakar.
I förra avtalsrörelsen tecknade fackförbunden Unionen, Metall och Sveriges Ingenjörer ett avtal om deltidspension som får betraktas som ett misslyckande. Avtalet innebär precis en sådan löneväxling som många experter varnar för. Det leder det till att statlig pension och ersättningarna från de statliga trygghetssystemen sjunker. För de anställda hade de varit betydligt bättre att få pensionsavsättningen i form av löneökning. Då hade både ersättningarna från andra system och den disponibla inkomsten ökat, i stället för som nu minska.
Den här typen av uppgörelser visar att illa förberedda förslag som kastas in i förhandlingarnas slutskede sällan blir bra. Nu i efterhand kan vi konstatera att det är ren förlustaffär för fackens medlemmar. Trots att medlemmarna förlorar på det vill Unionen tvinga igenom samma lösning för Sveriges tjänsteföretag.
Från Almegas sida var vi skeptiska till uppgörelsen och kom i stället överens med vår motpart Unionen om att gemensamt titta på frågan och återkomma till den senare. Det arbete som vi genomförde gemensamt visade att möjligheten att gå ner i arbetstid vid arbetslivets slutskede fungerar väl inom tjänstesektorn utan Unionens delpension.
Det som gjort den svenska partsmodellen framgångsrik är att parterna oftast valt att pragmatiskt lösa problem i stället för att skapa ideologiska motsättningar. I det här fallet borde det vara självklart att man inte fortsätter med en lösning som visar sig vara dålig.
Tyvärr blir det tydligt att Unionen väljer prestige och ideologiska argument när de kräver att deras modell för deltidspension ska införas på hela arbetsmarknaden. Detta trots att det inte finns behov av den och att den ger deras medlemmar lägre pension och lägre ersättning från föräldra- och sjukförsäkringen.
Frågan inför nästa avtalsrörelse blir om Unionen ska gå i en ideologisk strejk för ett förslag som ger deras medlemmar mindre i plånboken?
Stefan Koskinen,
förbundsdirektör Almega Tjänsteföretagen