Vissa aspekter av den ryska utrikespolitiken under Putinregimen är uppenbara även för den mest naive. Brezjnevdoktrinen från 1968 angav att Sovjetunionen var förpliktigat (och hade rätt) att intervenera i socialistiska stater för att ”skydda revolutionen”. Putindoktrinen anger det som Rysslands rätt att intervenera i andra länder för att skydda ryska landsmän. Om denna jämförelse inte riktigt uppfyller ens bild av Putindoktrinen är det bara att ersätta ”ryska landsmän” med ”Rysslands intressen”, eller ”Rysslands säkerhet”.
Vi skruvar tillbaka klockan till 1948 och Världsfredsorganisationens grundande i Paris. Inför nära 2 000 deltagare talade bland annat den franske fysikern, kommunisten och KGB-agenten Frederic-Joilot Curie, tillsammans med andra kommunistiska, pro-sovjetiska personligheter. På konferensen deltog 15 svenskar varav en, Stig Wiebe, var anknuten till försvarets T-kontor. Redan från början insåg man att stora delar av fredsrörelsen var infiltrerad av sovjetiska och kommunistiska intressen.
Vissa läsare har säkerligen hört om hur ryska staten genom skalbolag har finansierat miljörörelser i USA. En rapport från Big Green Radicals handlar om just detta. Titeln, ”From Russia with Love”, må vara blasé, men ingenting är det avseende innehållet. Rapporten beskriver hur ryska oljeintressen genom ett företag i Bermuda finansierat amerikanska miljörörelser. Misstankarna om denna typ av verksamhet har funnits länge. Under de senaste åren har kraftiga miljöprotester utbrutit i flera Östeuropeiska länder. I Rumänien utbröt protester när amerikanska Chevron skulle påbörja fracking i byn Pungesti. Det väcktes snart misstankar om att ryska intressen varit delaktiga i protesterna, med hänsyn till intensiteten och organisationsnivån. I Litauen rådde samma misstankar efter att stora protester ledde till att Chevron drog sig ur planerad utvinning av skiffergas. Liknande situationer uppstod i Polen, Bulgarien och Ukraina.
Gemensamt för dessa länder är att Gazprom, och därmed ryska staten, har eller har haft intressen där. Gemensamt för dem är också den tidigare totala avsaknaden av klimat- och miljöaktivism. Det viktiga är dock inte om Gazprom är eller har varit i ett visst land. Den ryska staten har ett intresse i att bolag som Chevron (och därmed Nato, EU och USA) inte tar existerande eller potentiella marknadsandelar från Gazprom och att de inte inkräktar i Rysslands intressesfär.
Trådarna som leder tillbaka till Kreml måste undersökas och klippas när de upptäcks. Oavsett om det gäller miljörörelser, människorättsorganisationer, fredsrörelser, eller något annat existerar möjligheten till infiltration och subversion - olaglig, farlig och direkt fientlig verksamhet. Sverige måste, precis som alla västländer, hålla ett vakande öga över den typ av rörelser som kan utnyttjas för subversion, precis som vi gjorde 1948. Frågan är främst inte om vi har kapacitet till det, utan om den politiska viljan och kunskapen över huvud taget existerar.
Jakob Ljungman,
statsvetare och fri skribent med inriktning på psykologisk krigföring.