Socialtjänsten är samhällets yttersta skyddsnät. Besluten som socialsekreterarna fattar kan vara livsavgörande för utsatta barn och unga och deras familjer. Förslagen om att rusta ner kompetenskraven i socialtjänsten är inte bara farliga. De väcker också misstanken att det handlar om en nedvärdering av ett kvinnodominerat yrke och de röstsvaga grupper som socialsekreterarna arbetar för.
Skyhög personalomsättning och svårigheter att rekrytera socialsekreterare är ett faktum i många kommuner, däribland också Luleå.
Svårigheterna här att rekrytera socionomer märks väldigt tydligt då det inte är många sökanden till tjänsterna som är ute. Många söker sig till andra anställningar på grund av arbetsbelastning, arbetsmiljö och den konstanta stressen. Att känna sig värderad för det arbete man utför är otroligt viktigt och det bör återspeglas i lönen och en dräglig arbetsmiljö. Det faktum att i tjänsten inte kunna få ordentlig arbetsbelysning till exempel blir en signal att du som arbetstagare inte är så viktig.
När det gäller lönerna blir det en snedfördelning när de som varit trogna arbetsgivaren blir passerade av de som kommer in senare. Det bör finnas ett bättre system för att belöna de som stannar kvar och har erfarenhet efter många år i tjänsten. Det är inte ett lätt arbete att fatta beslut om människors liv, vilket vi gör dagligen. Många klienter mår dåligt och vid ett negativt beslut kan deras frustration gå ut över handläggaren.
Orsaken till krisläget är att kommunerna år efter år har underlåtit att göra något åt bristerna i arbetsmiljön och ett löneläge som inte är konkurrenskraftigt. I stället för att ta sitt arbetsgivaransvar har de ansvariga i kommunerna valt att sitta med armarna i kors och förlita sig på de anställdas lojalitet mot sitt uppdrag.
Nu går det inte längre. Allt fler socialsekreterare söker sig bort från framför allt myndighetsutövningen i den sociala barn- och ungdomsvården. En del kommuner inser vad som är grundproblemet och försöker göra något åt det, men det går för långsamt. I det läget väljer samma arbetsgivare som bäddat för dagens problem att via SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, att driva på för att slopa kravet på relevant högskoleutbildning för anställda i barn- och ungdomsvården.
Nu har SKL också fått sällskap av Centerpartiet, som anser att kravet på högskoleutbildning kan ersättas med ”krav på lämplig kompetens och erfarenhet”. Detta kallar Centern att ”kapa krånglet i kommun-Sverige”. Man skulle också kunna kalla det utbildningsförakt och en nonchalant inställning till kravet på kvalitet och rättssäkerhet i en av samhällets viktigaste funktioner.
Akademikerförbundet SSR utgår från att det är ett synsätt som barn-, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér inte delar och välkomnar ett klargörande om detta från regeringen.
Det finns ett utmärkt recept för att lösa personalkrisen i socialtjänsten. Det är att satsa på höjda löner, en genomtänkt introduktion för nyanställda, sänkt arbetsbelastning, bättre förutsättningar för chefer, ökat administrativt stöd och större möjligheter till yrkesutveckling.
Det är bara att sätta igång. Bollen ligger hos de politiskt ansvariga i kommunerna. Akademikerförbundet SSR ställer gärna upp i en dialog om hur detta ska genomföras.
Akademikerförbundet SSR Luleå
Anne-Lie Bygdén,
förbundsstyrelsen Akademikerförbundet SSR