Det finns fortfarande en olycklig missuppfattning om vad RUT-systemet inneburit rent ekonomiskt. Nu senast är det Vänsterpartiet som tror att RUT-avdraget innebär en kostnad för staten. Detta trots att det ett flertal tillfällen redovisats att RUT har varit - och är - en intäkt för statskassan. Det beror på att tjänster som tidigare utförts svart har blivit vita, att personer som tidigare lagt mer tid på hushållsarbete nu i många fall kan utnyttja den tiden på annat arbete. Detsamma gäller för många av dem som tidigare fått gå ner i arbetstid för att ta hand om nära anhörigas omvårdnad.
Den största ekonomiska effekten kommer dock från de individer som tidigare har stått helt utanför arbetsmarknaden, där RUT-reformen inneburit att de nu har ett arbete att gå till. Hela tre av fyra som jobbar med hushållsnära tjänster kommer från tidigare arbetslöshet.
I fjol betalades 2,5 miljarder kronor ut i skattereduktion för hushållsnära tjänster - pengar som dragits från köparnas inarbetade skatt. Då det är denna skattereduktion som ofta benämns som en kostnad för staten är det extra viktigt att belysa de intäkter som skattereduktionen faktiskt ger till staten.
När nystartade företag växer och anställer betalas skatter och arbetsgivaravgifter, som utan reformen inte hade kommit staten till del. Riksdagens utredningstjänst har räknat ut att det offentliga tjänar cirka 238.000 kronor per år på att en arbetslös person med a-kassa får jobb inom hemservicebranschen med kollektivavtalade villkor.
Vidare visar en studie från Konjunkturinstitutet att vid 10.000 anställda inom branschen för hushållsnära tjänster går staten plus-minus noll på skattereduktionssystemet. En utveckling som branschen har passerat sedan länge. Som en direkt följd av skattereduktionen för hushållsnära tjänster arbetar i dag 17.000 personer i branschen.
Av dessa anledningar bidrar varje RUT-köpare till statskassan och i förlängningen till att skapa nya arbetstillfällen. Mindre intressant är därför var köparna bor och vad de har för inkomst. I dag köper över 500.000 hushållsnära tjänster från norr till söder och köparna återfinns inom alla inkomstklasser. De största köpargrupperna är dock barnfamiljer och pensionärer, och 93 procent av köparna bor inte i någon av Sveriges tio rikaste kommuner - även om vänstern gör sitt bästa för att förmedla en annan bild.
Ulf Lindberg,
näringspolitisk chef på Almega