I år firar Socialdemokraterna första maj under parollen Kunskap, frihet, framtid. När Ibrahim Baylan som talar i Luleå i årets förstamajtal ska ge mening och innebörd åt dessa paroller kommer han säkert att framhålla regeringens satsningar på tidiga insatser och mindre klasser.
Han kommer antagligen att nämna löftet om traineeplatser med arbetspraktik varvat med utbildning. Kanske talar han också om vuxenutbildningssatsningen med fler platser på komvux och yrkesvux samt satsningen på SFI som bland annat ska ge möjlighet till svenskundervisning för dem som fått uppehållstillstånd men blivit kvar på anläggningsboende.
Det som förenar alla dessa satsningar är en sak. Behovet av lärare. Utan lärare riskerar regeringens utbildningssatsningar att köra rakt in i väggen. Med varje ny satsning på utbildning blir det allt tydligare att lärarbristen utgör ett svårforcerat hinder på vägen till en bättre skola.
Om tio år beräknas 65 000 lärare saknas. SCB:s prognos visar på en lärarbrist som kommer att drabba hela skolsystemet. Den visar att vi kommer att sakna lärare från förskolan och upp till gymnasieskola och komvux. Fyra av tio kommuner saknar dessutom en strategi för att rekrytera lärare.
Regeringen har visserligen utlovat en lönesatsning på lärare - det är bra - men den kommer inte på långa vägar att räcka till för att fylla igen lönegapet till andra jämförbara grupper. Jag vill därför hjälpa Ibrahim Baylan med inspiration till sitt förstamajtal till Luleåborna beträffande lärarnas villkor.
Han borde säga ungefär så här:
”Skolan är med Olof Palmes ord verkligen en spjutspets mot framtiden. Både forskningen och erfarenheten säger att lärarna är helt centrala för att åstadkomma en förbättring av resultaten i skolan. Därför måste lärarna finnas på plats. För att locka fler att vilja ägna sitt liv åt detta omistliga yrke tar vi därför ett första viktigt steg med regeringens satsning på lärarlönerna. Men det är förstås inte nog. För att varaktigt uppvärdera läraryrkets status måste flera och större steg tas. Vi måste ta vårt ansvar och fortsätta lärarlönesatsningen. Jag vill också uppmuntra oppositionen att matcha regeringens lärarlönesatsning. Vad har Anna Kinberg Batra att erbjuda lärarna? Kanske går det att komma överens om en långsiktig satsning så att den blir garanterat hållbar. Men lärarlönerna är förstås inte bara statens ansvar. Här vänder jag mig direkt till kommunstyrelsens ordförande Niklas Nordström. Vad är Luleås strategi för att höja lärarlönerna och på det sättet locka studenter till läraryrket? Det duger inte att lärarna generellt tjänar sämre i kommuner med socialdemokratiskt styre vilket Lärarförbundet visat.”
Så låt mig avslutningsvis säga att det endast är med en satsning på lärarna som det går att göra verklighet av de stolta parollerna om kunskap, frihet och framtid. Det som kännetecknar framgångsrika skolsystem är förmågan att värna och respektera lärarnas betydelse. För att Socialdemokraterna ska kunna förverkliga sin vision måste de lyssna på lärarna. Kunskap, frihet och framtid kommer inte av sig själv.
Johanna Jaara Åstrand,
ordförande Lärarförbundet