Sakta, sakta börjar vi fatta ...

Debattören Dan Ankarholm. ”Tror man verkligen att den folkliga förankringen ökar i en region där besluten flyttas längre ifrån medborgarna?"

Debattören Dan Ankarholm. ”Tror man verkligen att den folkliga förankringen ökar i en region där besluten flyttas längre ifrån medborgarna?"

Foto: Vanessa Cicero

Norrbottens län2016-04-07 06:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

De fyras gäng - ordföranden i landstingsstyrelser respektive regionstyrelsen i våra fyra nordliga län, landsting och region, alla socialdemokrater - har en plan. I odemokratisk anda och på ett kuppartat sätt ska de baxa fram en storregion så fort att befolkningen i de fyra länen varken får säga vad de tycker eller rösta om frågan i ett mellanliggande val till riksdag, landsting och kommun i september 2018.

Grunden för planen är lagd av civilminister Ardalen Shekarabi (S) och den S-ledda regeringen som sommaren 2015 tillsatte en utredning som ska föreslå en ny läns- och landstingsindelning. Syftet är att Sverige ska delas in i väsentligt färre län och landsting.

Utredningen som benämns "Indelningskommittén" består lägligt och användbart endast av två (2) utredare. Dels Barbro Holmberg (S), landshövding i Gävleborgs län, dels Kent Johansson (C), före detta ledamot i Europaparlamentet. Kent Johansson är visserligen centerpartist men är en känd storregionkramare.

Planen är att de två utredarna tillsammans med de fyras gäng ska kratta manegen med målsättningen att en storregion Norrland redan ska vara beslutad av riksdagen när nästa val äger rum i september 2018. Folket, väljarna ska således stå inför ett fullbordat faktum. En storregion bestående av de fyra Norrlandslänen, som väljarna aldrig fått ta ställning till. Uttrycket "att känna och utöva av folket givet mandat" tycks de fyras gäng inte alls ha kläm på.

Jag har tagit del av direktiven till indelningskommitténs arbete som är späckad av floskler. Utifrån dessa direktiv samt önskemål från de fyras gäng har de två utredarna ritat en karta som består av sex regioner varav en - Storrnorrland - till ytan större än halva Sverige. Där, i "Stornorrland" ska enligt direktiven indelningen innebära stabila ekonomiska förhållanden, bättre överensstämmelse med medborgarnas behov och deras möjligheter att utöva demokratiskt inflytande.

Jag tror inte det finns någon ärlig politiker som kan intyga att det blir så eftersom ingen befintlig vetenskap finns som bekräftar det. Man säger att demokratin ska stärkas men samtidigt är bristen på förankring och delaktighet uppenbar. Tror man verkligen att den folkliga förankringen ökar i en region där besluten flyttas längre ifrån medborgarna?

Den stora frågan är varför den styrande majoriteten avser att köra över befolkningen i fyra län och helt bortser från att kampen för demokrati alltid handlat om att människor ska få tycka till och rösta i stora principiella frågor?

Personligen tror jag mig veta vad som egentligen styr deras agerande. Definitivt inget allmänintresse utan ett politiskt egenintresse där det styrande S-partiet i de fyra Norrlandslänen är ute efter att stärka sin egen politiska maktställning. Bildandet av en storregion kommer att innebära att små partier starkt missgynnas i ett blivande regionparlament. Sjukvårdspartiet som är ett lokalt parti endast i Norrbotten, om än stort med våra 19 mandat i fullmäktige och som jag själv tillhör, kommer också att missgynnas och kommer att förlora inflytande. Men inte lika mycket som de små partierna som rentav kan bli utan plats i ett regionparlament.

Ett annat politiskt egenintresse som man definitivt inte ska bortse ifrån kan hänföras till orden "storlek" och "stora budgetproblem". En storregion innebär ju utökad makt över långt större områden och över ett betydligt större antal innevånare än tidigare. Förhoppningen att de fyra:s ekonomiska problem ska lösas genom en storregion är dock en drivfjäder som istället kommer att visa sig vara ett sänke. Eller som någon träffande uttryckt det "man kan inte få ett flöte genom att slå ihop fyra sänken".

De ovan nämnda regeringsdirektiven talar om medborgarnas behov och deras möjlighet att utöva demokratiskt inflytande. De fyras gäng och deras plan är det motsatta nämligen att folket ska tas på sängen och yrvaket konstatera att ett demokratiskt haveri har genomförts. Besluten har flyttats ännu längre från medborgarna i de fyra länen och deras möjlighet att utöva lokalt demokratiskt inflytande har inte ökat utan i stället minskat i den nya storregionen.

Så se upp länsmedborgare i berörda län, landsting och region. De politiska egenintressena är på högkant och lär få förtur av en vänligt sinnad indelningskommitté när dom lägger sitt delbetänkande den 30 juni 2016.

Dan Ankarholm,

Norrbottens sjukvårdsparti,

ledamot i landstingsstyrelsen i Norrbotten