Inför EU-valet har en mängd olika budskap presenterats varav många inte ens har något med dagens EU att göra. T ex handlar det här valet varken om höger- respektive vänsterpolitik (EU har ännu ingen fördelningspolitik), det handlar inte om klimatfrågor (dessa frågor avgörs fortfarande mellanstatligt) och det handlar inte om att bekämpa arbetslösheten (ännu en nationell fråga). Vad det här valet istället handlar om är huruvida vi verkligen vill se ett framtida EU där just den här typen av frågor blir huvudvalsfrågor. Över hela Europa har debatten inför detta EU-val följaktligen även handlat just om hur framtidens EU ska se ut. Och det är väl inte så konstigt.
Därför att EU är idag väldigt långt ifrån det samarbete de svenska politikerna lovade inför folkomröstningen 1994. Bland annat har Sveriges riksdag röstat igenom inte mindre än tre så kallade grundfördrag, varav det senaste överförde makt på inte mindre än 68 politiska områden till EU utan att fråga väljarna om de verkligen ville mista detta inflytande samtidigt som EU varje vecka flyttar eller förbereder för att flytta över än mer makt. EU påverkar redan i 60 procent av fallen besluten i kommunfullmäktige, 50 procent i landstingen och hela 43 procent av regeringens riksdagspropositioner. Och EU:s ambitioner slutar inte här.
Från EU-kommissionens sida har man vid upprepade tillfällen inte bara gått så långt som att öppet kräva att EU skall federaliseras, utan en rad myndigheter på EU-nivå har även upprättats för att också möta denna strävan. Bland annat har myndigheter lanserats för att ta över nationalstaternas finansiella system (ESMA) och försäkrings- och pensionsfrågor (EIOPA). En bankunion med en mycket stor och omfattande överstatlig makt tar nu dessutom form och en myndighet för en europeisk utrikes- och försvarspolitik i EEAS har bildats. Till detta har även EU beslutat att inrätta en europeisk åklagarmyndighet som man även ämnar knyta till en europeisk justitieminister till, krav har ställts på en egen EU-beskattningsrätt och EU har till och med inrättat ett överstatligt statsupplåningsinstitut i form av ESM. EU:s formelle men icke-folkvalde president, Herman van Rompuy, har även sagt att Italien behöver reformer, inte allmänna val.
Men samtidigt som framtiden för EU aldrig sett så dyster ut växer nu stora krafter fram i Europa för att motverka denna utveckling. I Storbritannien har det stora regeringspartiet utlovat en folkomröstning till år 2017, från Hollands sida kräver regeringen fördragsändringar för att ta tillbaka makten från EU och i Tyskland har Angela Merkels regeringskoalition utlovat både fördragsändringar såväl som förändringar av reglerna för att stävja social turism. I ett sådant läge har inte Sveriges EU-kritiska väljare råd att på valdagen stanna hemma på soffan. Tillsammans med Europas 100 miljoner EU-kritiska väljare kan alla vi, som liksom icke-EU-landet Schweiz, vill samarbeta med Europa kring stora gränsöverskridande frågor, handla med Europa och som vill vara en del i ett Europa där man kan resa, studera eller söka arbete i andra länder för första gången sedan det svenska EU-inträdet påverka Europas utveckling. Missa inte den chansen. SD behövs i EU!