Biståndsminister Isabella Lövins förslag om att biståndsmedel ska gå till opinionsbildning och tankesmedjor, för att skapa liv i debatten, väcker frågor. Detta har bland annat uppmärksammats av tidningen Omvärlden.
Den rödgröna regeringen har nyligen fattat beslut om att Sida ska ta fram en ny strategi för sin kommunikations- och informationsverksamhet för biståndet. Lövin har redan via media meddelat ungefär vad det önskade utfallet är. Statsrådet föreslår att biståndsmedel ska gå till opinionsbildning och till tankesmedjor och forskare, för att på så sätt få mer liv i debatten. Detta är att angripa ett samhällsproblem som inte finns.
Den svenska biståndsdebatten är i allra hösta grad levande. Det finns dessutom både kunskap och ett stort engagemang hos medborgarna – det bekräftas också av den årliga SCB-mätningen på temat. Trenden är att fler har en mer rättvisande bild av tillståndet i världen och stödet för det svenska biståndet är starkt. Den mätningen är en del av uppdraget som myndigheten Sida har att informera om svenskt bistånd.
Strategier måste ses över och utvecklas. Men snarare än att biståndsmedel går till mer opinionsbildning bör en informationsstrategi för Sida fokusera på viktiga principer som effektivitet, fortsatt utveckling av metoder och kanaler för kommunikation och att huvuduppdraget är ge en korrekt bild av biståndet.
Det är redan nu svårt att följa upp och utvärdera kommunikations- och informationsarbetet. I Sidas informationsstrategi som gäller nu står det att "det är svårt att bedöma om Sidas egen informationsverksamhet har nått de resultat som den har syftat till”. Och att myndigheten ska förbättra sig.
Lövins förslag skapar otydlighet. Vem ska söka pengarna för opinionsbildning och hur försvarar regeringen att skattepengar finansierar proffstyckare och debattörer i biståndsdebatten? Särskilt när omvärlden är så orolig och behoven av bistånd för människor i fattigdom och förtryck är enorma.
Det rimliga är att en ha en modern och uppdaterad strategi med fortsatt syfte att informera om biståndet. Men att opinionsbilda och ha statsfinansierade debattörer för biståndspengar är inte rätt. Resultat och effekter måste också kunna mätas och utvärderas. Särskilt när det gäller de pengar som finns i biståndsbudgeten.
Sofia Arkelsten (M),
riksdagsledamot i Utrikesutskottet