Vi ska inte höja skatten för vanligt folk, sa Löfven under valrörelsen. Det löftet klingar falskt när Socialdemokraterna och Miljöpartiet nu har lagt fram förslag där det framgår att de vill höja skatten på arbete med 16 miljarder nästa år och ytterligare 25 miljarder året därpå. Det tog inte ens en månad för Löfven att bryta sitt löfte till väljarna.
Mest uppmärksammat har förslaget att trappa ned jobbskatteavdraget för dem som tjänar mellan 50.000 och 123.000 kronor i månaden blivit. Men att Socialdemokraterna och Miljöpartiet även väljer att höja skatten för 72.000 löntagare genom att sänka brytpunken, gränsen för när statlig inkomstskatt börjar betalas, har inte framgått lika tydligt. Det handlar om yrkesgrupper som ingenjörer, lärare, poliser och erfarna sjuksköterskor som nu får betala mer än hälften av sin lön i skatt när denna i ett slag höjs från 32 till 52 procent.
Dessa skattehöjningar gick vare sig S eller MP till val på, och väljarna kan inte sägas ha gett mandat för en sådan skattehöjarpolitik för vanliga löntagare.
Vad de nya regeringspartierna däremot var noga med att betona under valrörelsen var att skatten för pensionärer skulle sänkas. Denna grupp betalade tidigare inga sociala avgifter. Men det ska det bli ändring på nu. Regeringen inför en ny särskild löneskatt på 8,5 procent av hela lönen för äldre som väljer att fortsätta arbeta. Skatten gäller vid anställning av alla som fyllt 65 år. Inte heller denna skattehöjning återfinns i valmanifesten från S eller MP.
En viss skattesänkning för pensionärer föreslås. Lättnaden är dock mindre än höjningen och för pensionärskollektivet som helhet höjs skatten med cirka 400 miljoner, en höjning som effektivt minskar drivkrafterna för att stanna längre i arbetslivet. Vi vet sedan länge att vi står inför stora pensionsavgångar, och att vår välfärd riskerar att urholkas när kompetent och erfaren personal lämnar sina jobb utan att det finns tillräckligt många nyutexaminerade som kan ta vid. Även om vårdutbildningarna har byggts ut kraftigt de senaste åren räcker det inte. Men i stället för att uppmuntra årsrika att fortsätta att arbeta ytterligare några år så att samhället får del av deras kunnande väljer alltså regeringen att straffbeskatta denna grupp. Det är lika olyckligt som obegripligt.
Dessa förslag tillsammans med de återställda sociala avgifterna för att anställa unga innebär en återgång till ett samhälle där det inte ska löna sig att utbilda sig, att arbeta lite mer eller att ta mer ansvar. Straffskatten på arbete och ansträngning är negativ för svensk ekonomi och riskerar att urholka den svenska välfärden. Det är inte rätt att väljarna inte fick information om denna återställning under valrörelsen. För väljarna finns ingen ångervecka, men det är ännu inte försent för regeringen att tänka om.
Linda Nordlund,
ordförande Liberala ungdomsförbundet