Valen den 25 maj och i höst handlar i stor grad om jobben. LRF saknar något väsentligt i den debatt som pågår. Något som är avgörande om Sverige ska dra sitt strå till stacken i klimatfrågan och samtidigt skapa jobb. Vi saknar det länder som bland annat Finland, Danmark, Tyskland och Sydkorea har – en strategi för en grön ekonomi.
FN:s klimatpanel har än en gång bekräftat att trots tydliga politiska mål är siffrorna röda. FN och Världsbanken är rörande överens i sin analys. De nödvändiga investeringarna görs inte. Problemet är att politiken överlåtit genomförandet till marknadskrafterna som inte förmått hantera utmaningen. Därför måste världens regeringar ta ansvar för retoriken och investera i en grön ekonomi. Ju längre vi väntar, desto högre blir notan. Kör vi på som vanligt kommer klimatförändringarna 2050 att kosta 20 procent av världens samlade BNP.
För att vända trenden måste vi enligt FN och Sternrapporten årligen investera två procent av vårt BNP i en grön ekonomi. EU-kommissionen har gjort beräkningar som visar att varje euro som investeras i grön ekonomi ger tio gånger pengarna tillbaka i form sysselsättning, energitrygghet och minskade klimatkostnader. Det har industrinationer som Tyskland och Sydkorea tagit fasta på. Övertygade om att få ett rejält försprång på världsmarknaden investerar man stort i en grön ekonomi med fokus på att kommersialisera produkter och teknik baserade på sol, vind, vatten och biomassa. Man menar att en ekonomi som är koldioxidsnål, resurseffektiv och som säkerställer ekosystemens funktion skapar jobb, välfärd och främjar social rättvisa – grön tillväxt på riktigt.
2050 ska Sverige vara fossilfritt. Vi har kommit en bit på väg med 50 procent förnybart, i stort tack vare vattenkraften. Nu kommer vi inte längre utan att ta tag i Riksdagens beslut från 2009 om en fossilfri fordonsflotta, vilket betyder att 80 terrawattimmar fossil energi ska ersättas med förnybar till 2030.
Dilemmat är som FN och Världsbanken konstaterat att marknadskrafterna inte fixar transportsektorn gratis och utan långsiktiga spelregler. Höjda koldioxidskatter, mer järnväg och kollektivtrafik löser inte problemet. Transporter på väg kommer alltid att behövas och alla fordon kommer inte att köra på el 2030. Därför behöver vi biodrivmedel och en politik som tar ansvar för sin klimatretorik.
Genom att använda cellulosa och förgasa restprodukter som grott och flis från skogen får vi en grön kolatom som kan ersätta den fossila i drivmedel, plast, färg, kemikalier, kompositmaterial och textilier. All vår biomassa är en förnybar energikälla som aldrig sinar. Sverige har ett gigantiskt solkraftverk som växer varje dag på åker och i skog. Enligt energimyndigheten kan vi öka uttaget från jord och skog av biomassa och effektivisera användningen av skogliga restprodukter på ett hållbart sätt.
För att göra verkstad av en fossilfri transportsektor och utveckla en basindustri för produktion av gröna kolatomer, avancerade biodrivmedel, och kemikalier med mera, skulle Sverige behöva göra en industriell investering på 120 miljarder kronor fördelat på 15 år fram till 2030. Med andra ord en investering i befintlig skogsindustri men också i nya anläggningar för förgasning av biomassa. Enligt EU-kommissionens beräkningsmodell skulle en sådan investering ge tiofalt tillbaka i form av 10.000 nya gröna jobb, ökat skatteunderlag, ett produktionsvärde av grön energi per år som motsvarar 60 miljarder, förbättrad handelsbalans och minskade koldioxidutsläpp på 20 miljoner årston. Med andra ord vore det en bra samhällekonomisk affär och present till våra barn och barnbarn, särskilt om man betänker att vi varje år köper julklappar för 65 miljarder kronor.
Tyvärr visar våra partier ett svagt intresse för att stödja en utveckling av en svensk grön basindustri. Från höger till vänster avsätts som mest 2 miljarder till grön småskalig innovation. Satsade vi två procent av BNP på en grön ekonomi som exempelvis Sydkorea skulle våra direktinvesteringar ligga på 70 miljarder kronor per år. Det är skillnaden mellan klimatretorik och praktik och insikten om betydelsen av en grön ekonomi.
Sverige behöver en näringspolitik som möjliggör industriella investeringar i ett hållbart samhälle som skapar jobb. Det kräver politiker som kan enas över blockgränsen om en strategi för en grön ekonomi – med långsiktiga styrmedel, statliga bankgarantier och investeringskapital som inte bara är retoriskt valströssel.
Vi vill ta ansvar för våra klimatavtryck. Tillsammans kan vi göra Sverige fossilfritt i ett partnerskap mellan stad och land. Med en grön ekonomi skapar vi nya gröna jobb, konkurrenskraft och tillväxt på riktigt. Vi har nycken till en hållbar framtid, vi har biomassan, vi har tekniken och vi har människorna. Frågan är om vi har politikerna.
Helena Jonsson,
förbundsordförande LRF
Nils-Olov Lindfors,
ordförande LRF Norrbotten