Svenska Endodontiska Sällskapet vill fästa uppmärksamheten på ett allvarligt slöseri som pågått i mer än 50 år. Det gäller tandvården, där misslyckandena med gängse rotfyllningsmetoder på grund av infektioner kostar svenskar över en miljard kronor om året på grund av. förtida tandförluster, implantat med mera. Förutom de ekonomiska aspekterna finns det också viktiga hälsoaspekter på att Läkemedelsverkets anvisningar inte följs.
Läkemedelsverkets rekommendationer 2014 för endodoniskt (rotbehandlings-) arbete:
Rotkanalen som infektionsfokus
Kvarvarande bakterier i en rotfylld tand är den vanligaste orsaken till den höga prevalensen av kronisk apikal parodontit. Betydelsen av dessa kvarstående kroniska infektioner är oklar men det kan inte uteslutas att systemisk påverkan kan uppkomma som föranleder antibiotikabehandling. En effektiv endodontisk primärbehandling som syftar till att reducera och eliminera mikroorganismer från rotkanalssystemet, med effektiva antiseptika, samt en efterföljande tät rotfyllning och koronal förslutning är av stor vikt, både för tandens bevarande och för att begränsa antibiotikabehandling. Slut på citat.
I Sverige har man sedan 1960-talets början hävdat att bara milda antiseptika ska användas och att rotfyllningsmaterial ska vara fria från antiseptika. Det finns ett etablerat motstånd mot effektivt verkande formaldehyd oavsett dos, koncentration, lokalisation och den i blodbanorna sekundsnabba nedbrytningen till ofarliga ämnen som koldioxid och vatten.
Statens Beredning för Undersökningar, SBU har 2010 konstaterat att evidens saknas för gängse metoder och att ny forskning är angelägen. Vi inom Svenska Endodontiska Sällskapet, SES, har krävt att denna forskning ska inriktas på formaldehydhaltigt N2, som i vårt land, trots goda resultat allvarligt har försummats. På en fråga till rotfyllningsspecialisten Fredrik Frisk om han ville ställa upp på en N2-undersökning svarade han nedanstående.
”Det är angeläget med mer forskning om hur endodontiska behandlingar fungerar inom allmäntandvård (eftersom det är där mest endodonti görs, och eftersom det är bristfälligt studerat i kliniska studier). Till detta krävs tid och stora resurser. I Jönköping har vi ett stort epidemiologiskt projekt på gång. Vi har helt enkelt inte resurserna för att göra fler stora projekt i dagsläget.”
Vi inom SES är väl medvetna om att det kan vara svårt för en vetenskapsman att bryta mot ett väl invant arbets- och tankemönster där man förlitar sig på mekanisk rensning och milda antiseptika. Detta förklarar varför inga svenska undersökningar har gjorts med N2, trots att L. Telanders undersökningar 1966 och 1967 visade mycket bra resultat. En färsk undersökning (Venuti 2014) bekräftar de positiva resultaten.
Resurser bör skapas till den mycket angelägna forskning som SBU och senast Läkemedelsverket har efterlyst. Trots att både ny och äldre forskning ger stöd åt hypotesen att starka antiseptika behövs så har ännu ingenting hänt i Sverige de senaste 50 åren. Metoder som saknar evidens rekommenderas fortfarande, allvarliga infektioner inträffar, tandläkare tvingas i desperation förskriva antibiotika som med åren blir allt mindre effektiva.
Svenska Endodontiska Sällskapet
genom ordförande Nils Norrsell