En pall står som bekant stadigt på tre ben. Bryter man loss ett av benen så tippar den.
En ganska djärv jämförelse med skolor på landsbygden, men tyvärr är det sant.
Försvinner skolan så dör en del av bygden, och dör en del av bygden så flyttar människorna därifrån. Då dör bygden på riktigt.
Att lägga ner skolor på landsbygden har länge varit ett enkelt sätt för socialdemokratiskt styrda kommuner att spara in pengar. Man stänger helt enkelt ner och bussar barnen in till centralorten.
Vid en första anblick kan det verka effektivt. Men backar man två steg och ger tanken lite perspektiv så framträder det orimliga.
Som det ser ut nu så hotas skolor på landsbygden av politiska blockeringar från vänstersidan. Utgångspunkten för nedläggningar kan inte fortsatt vara beroende på vilken utsikt det socialdemokratiska kommunalrådet har från kontorsfönstret.
Perspektivet måste vara barnens och bygdens. Valfriheten i skolan behöver göras tillgänglig för fler, inte färre.
Därför vill Centerpartiet att kommunerna ska vara skyldiga att erbjuda andra aktörer än kommunen att ta över nedläggningshotade skolor, och att det finns ett snabbspår för de friskolor som ansöker om att ta över en nedläggningshotad skola. På så sätt ges byar och bygder möjlighet att fortsatt ha sin skola kvar.
Det ska alltså inte längre vara möjligt för en kommun att med blixtens hastighet lägga ner en skola utan förvarning.
För Centerpartiet är det en självklarhet att förutsättningarna ska vara likvärdiga var än i landet man valt att bosätta sig.
Det manifesteras tydligt i det utbildningspolitiska program som klubbades igenom på Centerpartiets stämma i Falun förrförra helgen.
Det bygger lärarens avgörande roll för elevens och studentens framgång, valfrihet för elever, föräldrar och lärare, och att utbildning ska leda till jobb.
Majvor Sjölund (C), Piteå
Carola Lidén (C), Luleå
Berit Hardselius (C), Älvsbyn