Varför envisas regeringen med att hålla fast vid Fas 3? Istället för att skapa bättre alternativ, döper man om den gamla kritiserade åtgärden till Sysselsättningsfasen.
Det behövs alternativa lösningar. Satsa på sociala företag! Istället för vinst har de som mål att skapa arbete för människor som t ex är långtidsarbetslösa, har något slags arbetshinder, är nyanlända eller är beroende av försörjningsstöd De bygger på människors styrkor för att skapa arbete på deras egna villkor och förmåga.
Sysselsättningsfasen (Fas 3) innebär inte sällan meningslösa sysslor istället för jobb och privata aktörer som mest fokuserar på snabba pengar. Även om det finns åtskilliga undantag, framför allt när det gäller företag inom den sociala ekonomin, finns det fog för kritiken.
Satsa istället på att stödja utvecklingen av arbetsintegrerande sociala företag. De växer snabbt i antal och är nu cirka 350 stycken med cirka 10.000 människor engagerade. Och fler blir det. De är inte vinstutdelande. De bör naturligtvis gå med överskott, som då återinvesteras för att kunna ge fler människor arbete och trygga långsiktigheten. De samarbetar med offentlig sektor, men är självklart organisatoriskt fristående. De är med andra ord en del av den sociala ekonomin/idéburna sektorn/civilsamhället.
De sociala företagen är ofta organiserade i form av arbetskooperativ. Andra drivs av folkrörelser som till exempel Hela människan, Verdandi och IOGT/NTO. Gemensamt är att de bärs upp av människorna själva - delaktigheten är ett signum. Att lita på människors egna förmågor är i sig (re)habiliterande. De sociala företagen har ofta ett bra samarbete med det lokala näringslivet.
De arbetsintegrerande sociala företagen finns i skilda branscher. De arbetar både med tillverkning, t ex remakeprodukter av återvunnet papper eller cykeldelar, konsthantverk eller legotillverkning och med service, till exempel rut-tjänster, fairtrade-caféer, sjukhusvärdar eller hotell/bed and breakfast. Många gånger försöker de hitta nischer för att tillgodose behov som varken den offentliga sektorn eller det privata näringslivet har löst. Sammanfattningsvis kan man säga att de arbetsintegrerande sociala företagen vidgar arbetsmarknaden.
Stödet till de sociala företagen kommer oftast från kommunerna, trots att arbetsmarknadspolitik egentligen är en statlig angelägenhet. De sociala företagen behöver ofta stöd för handledning och coachning till medarbetarna och kommuner, Arbetsförmedling och samordningsförbund är viktiga aktörer för köp av exempelvis arbetsrehabilitering.
Vi anser att Sysselsättningsfasen (Fas 3) ska skrotas och att myndigheterna gör en massiv satsning på en utveckling av sociala företag. Det kan ske genom att:
• inrätta ett särskilt arbetsmarknadspolitiskt program till stöd för utvecklingen av sociala företag.
• det finns ett mycket bra stöd för funktionsnedsatta som vill starta eget och som sällan används, ”Särskilt stöd till start av näringsverksamhet”. Utveckla det till att gälla alla som vill starta sociala företag.
• satsa på ordentlig information till offentlig sektorspersonal om vad socialt företagande innebär
• satsa på starta eget-utbildningar i socialt företagande
• 26 av 28 EU-länder har så kallade ”reserverade kontrakt”, d v s vissa offentliga uppdrag är förbehållna företag som i huvudsak arbetar med långtidsarbetslösa. Inför det i Sverige, som även Upphandlingsutredningen föreslår
• följa LOU och använd sociala kriterier vid offentlig upphandling där så är lämpligt
• Öka användningen av idéburna-offentliga partnerskap (IOP) när syftet är samverkan och inte konkurrensutsättning.
Våra förslag innebär att människor får möjligheter till arbete genom anställning istället för ”sysselsättning”. Dessutom innebär våra förslag inga kostnadsändringar alls utan snarare lägre kostnader och högre intäkter genom t ex fler skattebetalare. Framför allt stärks människovärdet och människors självkänsla. Det är dags för rikspolitiken att agera!
Elisabet Abrahamsson,
ordförande Vägen ut!-kooperativen
Bosse Blideman,
styrelseledamot kooperativet Tanke & Handling
Lars Bryntesson,
kommunalråd (S), Sigtuna
Jonas Eriksson,
riksdagsledamot MP, vice ordf i Näringsutskottet
Liselott Vahermägi,
ordförande Samordningsförbundet Östra Södertörn
Lena Sköld,
ordförande Café REKOmmenderas i Luleå