Regeringen beslutade under hösten 2014 att inrätta en nationell samordnare för den sociala barn- och ungdomsvården.
Cecilia Grefve fick uppdraget och tillträdde den 1 november. Maria Larsson, före detta barn- och äldreminister, och Åsa Regnér, nuvarande barn-, äldre- och jämställdhetsminister, har varit tydliga med att detta är nästa steg för att stötta kommunernas utvecklingsarbete gällande utsatta barn.
Bakgrunden är bland annat den tuffa situation som råder i många kommuner när det gäller socialsekreterarnas arbetsmiljö, svårigheter att rekrytera och behålla kompetens samt ett ökat behov av stöd och hjälp från barn, unga och deras föräldrar. Flera kommuner har under de senaste åren figurerat i media där barn och unga har farit illa på grund av allvarliga brister i det kommunala ansvaret.
Staten har satsat en del på stödjande insatser som regionala utvecklingsledare, handböcker och barns behov i centrum (BBIC) men det är många kommuners upplevelse att det är genom skärpt lagstiftning, ökade dokumentationskrav och detaljstyrning som staten tänker att problemet ska lösas. Det fungerar givetvis inte så. Därför är det glädjande att kommunerna nu i stället kan få ett ökat stöd i förbättringsarbetet. Det finns redan i dag bra kommunala exempel som borde spridas.
Gunilla Hult Backlund, generaldirektör för inspektionen för vård och omsorg (IVO), inger också hopp om framtiden. Hon vill förändra och modernisera myndigheten, möta kommunerna i dialog i sin tillsyn och göra myndigheten tillgänglig för kommunerna. Vidare vill hon att myndigheten ser till helheten i sin tillsyn, inte bara att rätt rutin finns nedskriven på ett papper. Det är ett helt nytt tänk jämfört med socialstyrelsens fyrkantighet och eviga letande efter fel och syndabockar.
Samtidigt måste sådana som jag - socialchef och ytterst ansvarig för verksamheten - kliva fram och ta ansvar för socialsekreterarnas arbetsmiljö. Jag och mina kollegor i Sverige måste ta ansvar för att arbetsintroduktioner fungerar, att ledarskapet är bra samt att det finns resurser för att bedriva ett kvalitativt socialt arbete.
Vi har ett ansvar att föra en konstruktiv dialog med beslutsfattande politiker. Jag hör alldeles för mycket gnäll från mina kollegor som tycker att ingen lyssnar på dem och att de inte kan påverka. Är det så det är tycker jag att man ska kliva av sitt uppdrag som socialchef. Det ingår i vårt jobb att skapa bra förutsättningar för chefer och medarbetare.
Luleå kommun har under lång tid, tillsammans med fackförbunden SSR och Vision, arbetat hårt för att förbättra situationen för socialsekreterarna som arbetar med barn och unga.
Vi kommer att rekrytera fler socialsekreterare. Vi har höjt lönerna för de svåraste jobben. Vi satsar och prioriterar ledarskapet. Vi kommer att underlätta för våra socialsekreterare när det gäller administration och dokumentation.
En socialsekreterare i Luleå kommun ska arbeta med socialt arbete i hög grad. Genom tidiga, förebyggande insatser och öppenvård ska vi kraftigt minska institutionsplaceringar av barn och unga.
Tillsammans med skolan fokuserar vi på skolresultat och ökad hälsa för alla barn. Vi jobbar hårt för att bli en nationell förebild. Vi är inte i mål men vi tar ansvar.
Mikael Lekfalk,
socialchef, Luleå kommun