När vi går mot jul 2015 kan vi blicka ut i en värld som är mer motsägelsefull än på länge. Våld och konflikter ökar på flera håll, rädslan för terror har krupit närmare. Under hösten har vårt land tagit emot ett stort antal medmänniskor på flykt från krig, våld och förtryck.
Samtidigt är 2015 det år då världens ledare enades om en fantastisk uppsättning hållbarhetsmål som ska vägleda alla länders arbete för ekonomisk, social och ekologisk hållbarhet – Agenda 2030. Klimatöverenskommelsen i Paris ger hopp om att världens länder på allvar kommer att verka för en snabb klimatomställning, och den visar att världens länder har förmåga att samarbeta för det gemensamma.
Vad kan vi då göra som medmänniskor, när vi ser att så mycket står och väger, och behoven är så stora?
Ska vi lägga fokus på att stödja människor på flykt, nu när situationen är så akut? Ska vi stödja utsatta EU-medborgare som vädjar till oss med pappmuggar utanför våra matbutiker? Eller ska vi satsa på att främja långsiktig utveckling och fattigdomsminskning?
Vi får inte ställa dessa utmaningar emot varandra. Vi måste möta akuta behov, men vi får inte minska våra ansträngningar att arbeta för långsiktig förändring. Engagemanget för medmänniskor sprids som ringar på vattnet, från ett sammanhang till ett annat.
I Svenska kyrkans församlingar ser vi hur engagemanget för flyktingar i vår närhet kan stärka människors förståelse för flyktingsituationen i världen, och därmed öka solidariteten och viljan att bidra till förändring.
Svenska kyrkan stödjer sedan lång tid flyktingar i olika delar av världen. I höst har vi i det internationella arbetet för första gången sedan andra världskriget stött flyktingarbete i Europa, men de största behoven och insatserna finns i de regioner varifrån de flesta människorna flyr, Mellanöstern och östra Afrika.
I advents- och jultiden vill Svenska kyrkan uppmärksamma vikten av att förbättra hälsan för barn, eftersom barnadödligheten fortfarande är mycket hög i vissa områden, särskilt många delar av Afrika. De första fem åren är de sköraste i ett barns liv. Barn dör av undernäring, infektioner och bristande omsorg. Detta lidande är akut – men får sällan medial uppmärksamhet. Undernäring bland barn hämmar också ett lands utveckling på lång sikt, eftersom undernärda barn har svårare att ta till sig undervisning, och har sämre hälsa än andra under hela livet. Ett av målen i Agenda 2030 är att all barnadödlighet som går att förhindra ska upphöra till 2030. Det är ett ambitiöst och mycket angeläget mål.
Bistånd räddar liv. Våra ansträngningar att ta emot människor som flyr till vårt land får inte göra att stödet för att förbättra människors livsvillkor i andra delar av världen minskar. Låt fler barn få fylla fem!