Vänsterregeringens motvilja mot att låta människor själva välja vård och omsorg är återkommande. Först ville man slopa lagen om valfrihet. Det förslaget skrotades då det ansågs undermåligt av Lagrådet. Men man kunde inte hindra sig och tillsatte därför Malmös förre S-kommunalråd för att utreda vinster i välfärden. En utredning helt dikterad av Vänsterpartiet.
Såväl företagande som vinst är en förutsättning för valfrihet i välfärden. Utan alternativ finns ingen valfrihet. Idag spelar privata alternativ en stor roll för vården, skolan och omsorgen. Trettio procent av hela sjukvården drivs i privat regi. Fyrtio procent av primärvården. Bara inom vårdsektorn är det alltså betydande delar av verksamheten som regeringen nu helt vill ändra villkoren för. Ska vården och omsorgen fortsätta utvecklas och möta upp till de krav och förväntningar som människor har måste vi istället bejaka valfrihet och företagsamhet, inte förbjuda den.
Men det handlar inte bara om valfriheten i sig. Regeringen verkar inte ta någon hänsyn till att patienterna i genomsnitt är nöjda med den privata vården. Enligt svenskt kvalitetsindex är 74 procent nöjda med den privata vården. För den offentliga vården är motsvarande siffra 69 procent. Bilden är densamma för äldreomsorg och hemtjänst.
Valfriheten har starkt stöd bland svenskarna. Fler än åtta av tio anser att valfriheten i vård och omsorg är viktig. Frågan är vad som återstår av valfriheten när regeringen utrett färdigt och förslagen trätt i kraft. Nu ska man utreda möjligheten att ta bort landstingens skyldighet att införa vårdval. Valfriheten försvinner för alla de människor som råkar bo i ett landsting där politikerna rynkar på näsan åt människors förmåga att fatta egna val.
När patienter väljer vissa vårdgivare och försöker de andra snegla på vad som görs bra. På så sätt är valfriheten inte bara för den enskilde, det är också ett verktyg för att öka kvaliteten inom vård och omsorg. En patient kan välja bort en vårdgivare de inte är nöjda med och i stället gå till en de har större förtroende för.
Men allt detta struntar regeringen i. Frågan huruvida vårdföretag går med vinst eller inte väger alltså tyngre. Så låter man ideologi gå före människors behov av hälsa och trygghet.
Thomas Finnborg (M),
riksdagsledamot i Socialutskottet