EU har som grund för sitt beslut om att stötta byggandet av Norrbotniabanan att det är en ur samhällsekonomisk värdefull och nödvändig infrastrukturinvestering. Den svenska regeringen (och även oppositionen) grundar numera sina strukturbeslut på även andra förhållanden. Hur många röster kan vi få genom ett sådant här beslut? Ofta är det kanske det som får fälla avgörandet hellre än samhällsnyttan trots att det går att visa på vinsterna för samhället. I Norrland är vi få i förhållande till resten av Sverige. Därför förväntar vi oss ingen förändrad inställning från den svenska regeringen när det Norrbotniabanan. När det var urspårning på norra stambanan senast blev det närmast en katastrof för företag i norr. Urspårningar kommer att hända igen. Ändå tar regeringen inte till sig detta förhållande.
Norrland behandlas idag som en koloni. Man suger ut de ekonomiska värden som finns och ger väldigt lite tillbaka till ”kolonin Norrland”.
• De flesta värden som skapas av gruv-, skogs- och energiföretagen samlas i statens lador och används söder om Dalälven. Se bara hur infrastrukturresurserna fördelas.
• Gruvbolagen behöver endast betala 0,5 promille av värdet på malmen i mineralavgift till staten. Det är alldeles för lågt.
•Gruvverksamhet kräver stora ekonomiska resurser för att lösa miljöfrågor. Företag får i dag brytningstillstånd utan att någon kontrollerar deras förmåga att klara framtida miljökrav. Hårdare kontroll måste införas.
• Den el som vindkraften producerar behövs söderut men vi i Norrland ska ta produktionen och de nackdelar som den för med sig. Produktionen ger inte heller särskilt många arbetstillfällen för oss norrlänningar – inte ens under anläggningstiden.
Visst ska produktion inom gruvor, skogen och energiområdet kunna bedrivas i Norrland men då måste vi som bor här få större inflytande och del av de värden som skapas.
Vi norrlänningar måste bli mer som franska bönder – ut och protestera – och gör det så att det märks i huvudstaden. Det räcker tydligen inte med att skriva och argumentera. Norrland behöver nog resten av Sverige men resten av Sverige behöver Norrland och behöver visa tydligare uppskattning av det.
Våra riksdagsmän från Norrland måste bli aktivare i norrlandsfrågan, bli mer ”provinsiella” och samarbeta över partigränser för att kunna nå resultat. Lokalt uttalar sig de flesta riksdagsmän sig ganska enigt positivt till till exempel Norrbotniabanan men man ser inga eller få initiativ i riksdagen.