Sedan 1990-talet har valfriheten inom svenskt välfärd utökats drastiskt. För varje borgerlig regering har nya steg tagits och i dag finns både fritt skolval, vårdval och möjlighet att driva eget inom välfärden. Tre av de partier som efter valet i september aspirerar på regeringsmakten vill rulla tillbaka valfriheten. Socialdemokraterna vägrar att ge något som helst besked i frågan.
Det börjar bli dags att syna ofrihetsivrarna.
Vänsterpartiet går längst och vill helt avskaffa det fria skolvalet och vårdvalet. Genom att nagla fast varje elev i sitt närområde tror man sig skapa bättre skolresultat och mer jämlikhet. Vetenskapliga belägg för att friskolorna skulle försämra skolresultat fattas dock. Tvärtom tyder studier på att kommunala skolor förbättrar sina resultat om friskolor etableras kommunen.
Från jämlikhetssynpunkt vore det ett ännu större bakslag att avskaffa det fria skolvalet. Segregationen mellan områden och grupper skulle öka. Ungdomar skulle bokstavligen hållas kvar i sina närområden. Den enda form av skolval som skulle kvarstå vore att byta bostad.
Samma sak skulle ske utan vårdvalet. Möjligheten att söka vård där man vill skulle försvinna.
Valfrihetsbegränsandet måste också ses som ett utslag av politiskt översitteri. Ingen av dessa reformer efterfrågas ju av svenska folket. Enligt en undersökning från Demoskop vill 70 procent av föräldrarna i Stockholm att det fria skolvalet ska bevaras. När vårdvalet i Kronoberg utvärderades visade det sig att medborgarna var mer nöjda med vården på alla dess områden efter reformen.
Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Feministiskt initiativ vill även på rent ideologiska grunder förbjuda vinstdrivande skolor och sjukhus. De har inga problem med att företag gör vinst vid kommunala upphandlingar, vare sig det gäller asfalt, papper eller möbler. När det kommer till sjukvård och utbildning sparkar de dock bakut.
De praktiska följderna av att förbjuda vinstdrivande aktörer skulle bli förödande. En fjärdedel av svenska gymnasieungdomar går i dag i vinstdrivande skolor. Alltså skulle 80 000 elever tvingas byta skola oberoende av vad de själva tycker anser om sin skolas kvalitet.
Många viktiga strukturreformer finns att göra för att förbättra svensk skola och sjukvård. Att utreda ett förstatligande av både skolan och sjukvården är rimligt. Att garantera alla elever, föräldrar och patienter öppna jämförelser mellan skol- och vårdaktörer än annan, likaså att införa striktare etableringskrav. Men att begränsa valfriheten skulle kasta Sverige många år bakåt i tiden. Det skulle skada verksamheten som sådan och dessutom på ett obehagligt sätt signalera att politikerna underkänner människors kunskap och omdöme kring sin egen situation och sina egna livsval.
Hugo Fiévet,
andre vice ordförande, Kristdemokratiska ungdomsförbundet