Norrbotten har som län under många år brottats med allt mer vikande befolkningssiffror. Trenden har vänt de senaste åren men den ökning i befolkningen som vi kunnat se räcker inte för en hållbar utveckling.
Trenden är likadan i resten av landet, och i omvärlden. En alltmer åldrande befolkning är beroende av inflyttning för att vi skall kunna hålla igång vårt samhälle, att vi skall kunna rekrytera anställda inom industri, inom serviceyrken, inom skola och inom vård och omsorg.
Redan i dag har vi i Sverige, och i Norrbotten, många nya svenskar att tacka för att samhället fungerar. En tredjedel av alla apotekare är utlandsfödda, 25 procent av våra läkare är utlandsfödda, över 50 procent av alla taxichaufförer är utlandsfödda och så vidare. I Norrbotten är mer än 30 procent av läkarna vid Sunderby sjukhus utlandsfödda. Våra tandläkare i länet kommer i allt större utsträckning från andra länder. Så både vården och servicenäringen är exempel på verksamheter som är starkt beroende av utlandsfödda för att fungera.
Luleå tekniska universitet rekryterar framgångsrikt studenter från hela landet. En del blir kvar i länet men de flesta väljer att bosätta sig någon annan stans. LTU rekryterar också framgångsrikt forskare, lärare och doktorander från olika länder. Ett 70-tal länder finns nu representerad bland personalen. LTU är tillsammans med KTH i Stockholm de lärosäten son har störst andel utlandsrekryterade doktorander, cirka två av tre. Många av dessa doktorander återvänder till sina länder efter utbildning och bidrar till de utvecklande och nödvändiga forskarnätverken för framgångrik internationell forskning.
Rekryteringsbehovet i Norrbotten fram till 2025 pekar på över 40 000 nya anställningar. Över 30 000 av dessa utgörs av anställning vid pensionsavgångar och ytterligare cirka 8 000 utgörs av nya jobb. Möjligheten att klara av dessa rekryteringar bland den nuvarande befolkningen och med den befolkningsutveckling vi har haft är mycket små.
För några år sedan gick det ut över 3 100 från gymnasiet varje år i Norrbotten. Framöver kommer cirka 2 500 att gå ut från gymnasierna i länet. Denna minskning av ungdomskullar med nära 30 procent ser inte ut att återhämta sig inom överskådlig tid i Norrbotten. Långsiktigt så går 20 procent färre ut från gymnasieskolorna i Norrbotten jämfört med för några år sedan. I Sverige sker ytterligare en viss återhämtning men även på nationell nivå så kommer den långsiktiga minskningen att stanna kvar på 10-15 procent färre i ungdomskullarna.
Om alla ungdomar stannar i länet ger det på tio år cirka 25 000 fler yrkesverksamma. Så även om alla ungdomar skulle stanna i länet, eller efter utbildning på annan ort återvända till länet, så skulle inte hela rekryteringsbehovet tillgodoses.
2014 hade Norrbotten ett flyttningsnetto på 2 000. Det vill säga 2 000 fler invandrade till Norrbotten än de som utvandrade från Norrbotten. Norrbotten har i genomsnitt cirka 10 procent utrikesfödda medborgare jämfört med Sverige i sin helhet som har cirkaa 16 procent utrikesfödda. Haparanda sticker ut även på nationell nivå och är den kommun som har störst andel utrikesfödda med cirka 40 procent av invånarna.
En strävan i Norrbotten att nå upp till riksgenomsnittet 16 procent skulle kunna ge ytterligare 15 000 invånare. Då skulle vi kunna klara av en hel del av de framtida rekryteringsbehoven.
Det flyttningsnetto som vi kunnat se under 2014 måste därför fortsätta på likartat sätt för att vi skall kunna förverkliga att bli 15 000 fler till 2025 och lösa de framtida uppgifterna inom vård och omsorg och i samhället i övrigt. (För att bli fler måste vi också få balans mellan födda och avlidna i länet. Om inte så räcker inflyttningen inte till för att skapa denna positiva befolkningsutveckling).
Vi skulle också bli ett rikare län, både kulturellt och materiellt. Bara Norrbottens läns landsting skulle med ett utökat befolkningsunderlag öka sina intäkter med nuvarande skatteutjämningssystem mm med 405 miljoner per år!
Från landstingets sida så är därför en ökad invandring till Norrbotten av stor betydelse både för att kunna klara vårt behov av personal men också för att klara av de framtida kostnadsökningarna inom våra ansvarsområden.
Glenn Berggård,
landstingsråd (V)