I den gångna veckan debatterades lite av varje i riksdagens allmänpolitiska debatt. Ett stort block handlade om utrikespolitiken. Detta är en bra tid att hålla en utrikespolitisk debatt. Omvärlden är orolig. Den ekonomiska krisen, klimatkrisen och politiska kriser får människor att söka skydd i andra länder. Sammantaget påverkar dessa globala säkerhetspolitiska spänningar Sverige.
Viktigt för oss i Nya Moderaterna är den värderingsdrivna utrikespolitiken. Att stå upp för värden som frihet och demokrati även när det blåser andra vindar. Det handlar om frihandel, en global lösning på klimatfrågan, energisäkerhet och samarbetet inom EU med fri rörlighet. Men också människors lika rättigheter – sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, kvinnors rättigheter, HBTQ-frågor, fri och oberoende press samt frihet att uttrycka sig på nätet.
Traditionellt har vi i Sverige haft stor samsyn i utrikespolitiska frågor. Ordningen att brett komma överens innan vi sänder svenska kvinnor och män på internationella insatser hoppas jag kvarstår. Dock präglas regeringens syn på frihandel, EU:s roll och säkerhetspolitik i stort av splittring.
Ytterligare ett exempel på splittring är Arktispolitiken. Det är den regionala politiken för hela Arktisområdet som präglats av samarbete och det som kallas ”diplomati i förskott”. Den politiken riskerar nu att raseras. Sveriges ordförandeskap i Arktiska rådet 2011 till 2013 var en framgång. Alliansen styrde upp kansliet, hanterade frågan om observatörsstater, slöt avtal om ansvar för miljöfrågor och ökade Arktiska rådets roll som viktigt politiskt forum.
Samtidigt ville Miljöpartiet ge rådet makt att stoppa staters suveränitet. De föreslog stopp för verksamhet istället för att kräva ansvar och hålla sig till grundläggande folkrättsliga principer. Det går naturligtvis bra att vara aktivister i opposition men som regeringsparti blir principerna också granskade: Står MP fast vid detta? Är det en bärande princip för det partiet att tillåta långtgående överstatlighet med miljö som ursäkt? Vilka andra organisationer kan MP tänka sig göra så med? Och vad är egentligen regeringens samlade linje när det gäller Arktis?
Det finns stora oroshärdar i vår omvärld. Men det finns även en oro för Miljöpartiets inflytande över utrikespolitiken och Sveriges roll i världen. På sikt är det skadligt med en splittrad regering som inte vet vad den vill med EU, handeln eller säkerhetspolitiken.
Sofia Arkelsten (M),
riksdagsledamot i utrikesutskottet