Ökad jämställdhet är en nyckel till Europas ekonomiska återhämtning efter krisen. I hela EU är bara 62 procent av alla kvinnor mellan 20 och 65 yrkesverksamma eller sysselsatta av studier, jämfört med 75 procent av männen. I länder som Italien och Grekland saknar hälften av kvinnorna sysselsättning. Dessutom är var tredje sysselsatt kvinna i EU sysselsatt på deltid, jämfört med bara tio procent bland männen. Detta trots att fler europeiska kvinnor än män har universitetsexamen.
Egen försörjning ger egenmakt. Att göra det möjligt för fler kvinnor att arbeta är därför ett viktigt jämställdhetsmål. Men det är också ett viktigt samhällsekonomiskt mål. Bara genom att ta vara på allas potential kan Europa resa sig ur den ekonomiska krisen.
Av dessa skäl har EU satt som mål att 75 procent av alla kvinnor i yrkesverksam ålder ska vara sysselsatta 2020. Men utvecklingen går trögt, med undantag för några få länder. Sverige står ut mest. Här studerar eller arbetar nästan åtta av tio kvinnor i yrkesverksam ålder. En betydligt större andel än i Danmark, tvåa på listan, där 72 procent av kvinnorna är sysselsatta.
En viktig anledning är den svenska barnomsorgen. Generellt sett tar kvinnor ett större ansvar för barnen och hemmet. Europeisk data visar att sysselsättningsgraden är lägre bland kvinnor med barn än bland kvinnor utan barn – medan sambandet bland män är det motsatta. En väl utbyggd barnomsorg ger därför fler kvinnor möjlighet att arbeta.
I en tid när Europas ekonomier går på knäna finns det ingen anledning till att denna modell ska förbli unik för Sverige eller de nordiska länderna. Det är dags att ta möjligheten att exportera svensk barnomsorg utomlands på allvar.
Möjligheten finns där. EU:s mål är att 90 procent av barn tre år eller äldre – och 33 procent av barn under två år – ska gå i förskola 2020. För att nå det målet måste nästan två miljoner nya förskolaplatser till. Samtidigt bedrivs en stor del av svensk förskola i privat regi. Ofta av företag som både har kompetensen och de finansiella musklerna som krävs för att investera i förskoleverksamhet utomlands.
För svensk del skulle en export av den svenska barnomsorgsmodellen innebära flera fördelar. En större marknad ger mer kunskap och bättre förutsättningar att utveckla förskolan i Sverige. Dessutom skulle välfärdsexporten skapa bättre villkor för förskolelärarna – en kvinnodominerad grupp med alldeles för dåliga möjligheter till karriärutveckling.
Export av svensk förskola skulle alltså kunna bidra till ökad jämställdhet både i Sverige och i Europa. Men det kräver förstås att politiken inte gör allvar av utspelen om att förbjuda ”vinster i välfärden”.