Skogen är något som vi svenskar har en särskild relation till. Men så har vi också mer skog än de flesta andra länder. Faktum är att när Sverige och Finland gick med i EU så ökade skogsarealen inom unionen med över 50 procent. Flera andra länder kan på två händer räkna hur många skogar dom har i sitt land samtidigt som vi i Sverige och Finland vet att bortom stadsgränsen så börjar skogen.
I EU kommer skogen åter att hamna i fokus under 2016. Tidigare under året var jag med och säkrade att EU:s nya regler för biobränslen inte lägger krokben för skogen. Och under nästa år väntas flera viktiga förslag presenteras. Det talas bland annat om att införa bindande hållbarhetskriterier för skogsbruket. Men att byråkrater i Bryssel ska in och peta i den svenska skogen lär knappast bidra till ett hållbart skogsbruk. Sverige har nämligen en mycket livskraftig skog och det blir en smula märkligt när länder som gjorde sig av med all sin skog för tusen år sedan ska komma och berätta för oss hur man bäst tar hand om den.
Faktum är att den svenska skogen växer som aldrig förr. För varje träd som avverkas planteras två nya och i Sverige har vi till och med stödprogram för de som ser till att hålla fälten öppna och fria från skog. Kort sagt: vi vet vad vi gör. Vi behöver inga pekpinnar från Bryssel för att ta hand om vår skog.
Skogen är utpekad i klimatavtalet från Paris som central för att skapa kolsänkor som kan fånga upp det koldioxid som släpps ut. Hur EU vill att detta ska gå till kommer presenteras i de nya så kallade LULUCF-reglerna som kommer sommaren 2016. LULUCF är en minst sagt komplicerad och invecklad förkortning som i praktiken kan beskrivas som bokföringsregler för hur skogen ska få räknas som kolsänka. Det här kommer få stor betydelse eftersom det finns de som tror att en bra skog är en skog som inte rörs. Men det stämmer inte. Ett träd som slutat växa lagrar inte mer kol och en skog som inte tas om hand växer inte som den ska. Att bruka skogen är en förutsättning för att vi ska kunna dra nytta av skogens kolsänkor på bästa sätt.
Samtidigt pratas det nu om att den rödgröna regeringen kan vara på väg att byta fot i skogspolitiken. Sedan Sveriges inträde i EU så har vi försvarat skogen med näbbar och klor som en nationell fråga och hållit bort försök att kontrollera den från Bryssel. Det har varit en framgångsrik linje och att det nu viskas om att ett skifte kan vara nära förestående oroar. För det borde vara självklart att vi ska besluta om den svenska skogen själva. Det ska inte Bryssel lägga sig i.
Christofer Fjellner (M),
Europaparlamentariker