Vad är egentligen Magdalena Anderssons förslag för att fler unga och utrikes födda ska få ett jobb? Hur vill hon förhindra att skenande kostnader för bland annat sjukfrånvaro och migration äter upp resurser som hade kunnat användas för viktiga satsningar för fler jobb och bättre välfärd? Vi är många som väntar på konkreta förslag.
Det blir alltmer uppenbart för de flesta att en av Sveriges främsta utmaningar är att många unga utan gymnasiekompetens och utrikes födda inte får sitt första jobb. De kommer aldrig in på arbetsmarknaden och hamnar istället i ett långt bidragsberoende. Vi Moderater kallar detta för det nya utanförskapet, eftersom det skiljer sig från det gamla utanförskapet genom att vara smalare och djupare. Det är nämligen framförallt dessa två grupper, unga och utrikes födda, som är drabbade. Moderaterna har under sommaren presenterat några åtgärder för att sänka trösklarna in på arbetsmarknaden för de som behöver det mest, förstajobbet-avdraget och förstajobbet-anställningen. Det måste bli enklare och lättare att få in en fot på arbetsmarknaden.
Alla reformer förutsätter dock att vi tar ansvar för de offentliga finanserna. Mellan 2014 och 2019 ökar utgifterna i transfereringssystemen med upp emot 53 miljarder kronor. Det innebär att oplanerade utgiftsökningar kommer att tränga undan viktiga reformer och göra det försvårare att bygga upp säkerhetsmarginaler inför nästa kris.
Regeringen höjer trösklarna in på arbetsmarknaden och blundar för att kostnaderna ökar kraftigt i välfärdssystemen. Att ta slopa den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen är ett exempel på både att man låter människor tryckas längre bort från arbetsmarknaden och släpper ansvaret för de offentliga finanserna. Avsaknaden av åtgärder för att hejda kostnadsutvecklingen är en annan. Politiskt ansvarstagande innebär att värna våra gemensamma resurser och prioritera reformer, framför oplanerade utgifter. Moderaterna har därför presenterat ett samlat åtgärdspaket för bättre kontroll över de offentliga utgifterna.
För det första behöver trenden med ökade utgifter för sjukfrånvaron, närmare fyra miljarder om året, brytas. Bland annat bör Försäkringskassans kontroller stramas upp och ett mål för sjukfrånvaron införas. Drivkraften att återvända till arbetsmarknaden bör blir starkare och mer rättvis, och stödet vid psykisk ohälsa förbättras.
För det andra behöver a-kassan tydligare stimulera till arbete. Enligt Finanspolitiska rådet leder regeringens höjning av a-kassan till 27 000 färre jobb. Därför föreslår vi att taket i a-kassan under de 300 första dagarna av arbetslösheten uppgår till 760 kronor och därefter till 680 kronor per dag, vilket stärker drivkrafterna till arbete jämfört med regeringens förslag.
För det tredje krävs högre kostnadseffektivitet i flyktingmottagandet, vars kostnader mer än fördubblats sedan 2012. Exempelvis bör boendet för ensamkommande barn i första hand utgöras av bättre anpassade ”stödboenden” istället för dagens HVB-boenden och ersättningssystemet bör schabloniseras för att undvika hutlösa ersättningar i privata HVB-hem. ”Säkra länder”-listor för ansökningar från länder med låg beviljandegrad bör införas.
För att Sverige ska fortsätta vara ett land med höga ambitioner krävs att vi löpande driver en ansvarsfull linje i den ekonomiska politiken och samtidigt möter nya utmaningar med nya reformer för jobb, innovation och konkurrenskraft. Det är grunden för Moderaternas ekonomiska politik.
Ulf Kristersson,
ekonomisk-politisk talesperson (M)
Krister Hammarbergh,
riksdagsledamot från Norrbotten (M)