Så har då England sagt sitt. Det är dags att lämna unionen och att åter bli herre i sitt eget hus. Även om ”stannakvarsidan” hade vunnit, så vore det ändå ett misslyckande för EU. Att hälften av landets befolkning velat lämna unionen, trots att landet varit indraget i två världskrig. Allt fler männsikor i andra länder - bland andra Landsbygdspartiet oberoende (LPo) i Sverige - kräver på samma sätt en folkomröstning om utträde.
Ursprungsmeningen med EU var att garantera fred i Europa. Hade man stannat vid detta uppdrag, så borde 100 procent av Europas befolkning röstat för ett medlemskap. För vem vill ha krig?
Nu sitter i stället 48.000 anställda inom EU och letar efter nya områden, som man kan byråkratisera. Samtidigt ökar missnöjet i medlemsländerna. Ingen självständig regering lyckas hävda sina medborgares intressen enligt sina väljares mandat. Så enda möjliga alternativet, för att få egen handlingsfrihet, har blivit att gå ur unionen. Även om man - sett till ursprungstanken - helst hade velat stanna kvar.
För Sveriges del blir ett utträde nu än viktigare. England har varit en stor nettobetalare till EU och en medspelare för Sverige. Kostnaderna för EU:s överhöghet ska nu fördelas på ett mindre antal länder. Och Sverige får än svårare för att driva sina frågor.
Varje dag - 365 dagar per år - betalar vi redan nu 52 miljoner SEK netto till unionen. (Vi betalar 31,8 miljarder och får tillbaka 12,7). Pengar som skulle kunna användas till mycket annat.
LPo vill se Swexit - ut ur EU - vi kräver en folkomröstning snarast.
Partistyrelsen, Landsbygdspartiet oberoende
Erika Sörengård, partiordförande