80 år

…fyller den 16 november Elsy Olovsson.

Hon är född och uppvuxen i Överstbyn i Råne älvdal och dotter till Tave och Olga Lidberg. Hon är ett av tre syskon. Samt hästen Brunte. En stor nordsvensk häst, men han har inget med detta att göra egentligen. Det har inte svartvinbärsbuskarna heller. Knappt ens det faktum att Tave ofta drack kaffe på fat med sockerbit i munnen.

Däremot är det relevant att berätta att Elsy arbetat i telefonväxeln i Gunnarsbyn, vilket innebär att hon vet allt om alla eftersom man regelmässigt lyssnade av allt och alla i de samtal som kopplades mellan hemmen i de närliggande byarna. Det får anses vara preskriberat i dag. Det mesta har nog dessutom Elsy glömt.

Relativt ung förälskade hon sig i en välklädd skogshuggare bördig från Lillåholm, denna mänsklighetens vagga, vid Råneälvens strand. Denne man lystrade vid namnet Kurt-Ivan. Han spelade tillika dragspel och sköt tjäder.

Vips var de tu gifta och bosatta i Gunnarsbyn. Inom kort väntades det barn, men när taxin kom för att föra Elsy till Bodens BB och taxichauffören frågade om inte Kurt-Ivan skulle med svarade han kort: ”vad ska jag till Boden och göra?”.

Födseln gick bra. Ett gossebarn. Som Elsy sedan så poetiskt beskrev förlossningen: ”äsch, två krystvärkar så var han ute… jag blev inte ens svettig…”

Kort därefter gick flyttlasset till Luleå. Elsy tyckte sig ha plats för fler barn och hade även andras barn hemma, så kallade dagbarn, en slags mindre dagisverksamhet. Hon arbetade även inom Svenska kyrkan där hon "rattade" kök och lokalvård. Ett bestående minne från denna yrkeskarriär är än i dag avsaknaden av en fingertopp som klämdes av i ett bus personalen mellan.

Men, nej, dagbarnen räckte inte, ett nytt andra barn kom. Men planen att föda en flicka gick i stöpet när ännu en son kom in i familjen. Men länge hölls bebisen med långt hår för att lite kompensera för detta. Något som skakade till sig med tiden.

De som lärt känna Elsy vet att hon är en klassisk husmoder, vars mjukkaka är omvittnat fantastisk. En lång rad kulinariska upplevelser står på menyn för den som infinner sig vid rätt tid för dagens måltider. Hon är en lyriker med vardagsrimmet nära till hands. Läser mycket och har alltid förmaningar på lur för den som är vankelmodig och behöver livsråd.

I dag lever hon som änkefru, lystrar till sina söners tillmäle ”gamkatta” och har fem barnbarn att hutlöst skämma bort. Hon lever ett aktivt liv med ständig gängbildning med andra seniora damer där det avhandlas än det ena och än det andra. Hon ”tål varmt” så till den milda grad att grytvantar får anses vara ett rent slöseri. Hon pratar på in- och utandning när hon talar i telefon, helt obehindrat. Kan - om det kniper - leva tre veckor på en sillbit. Och varje dag inleds 04.23 med en kaffe och en kanelbulle.

Hon behöver ingenting, säger hon ständigt.

Hon säger säkert samma till de som nu eventuellt försöker uppvakta henne.

Just därför: uppvaktning ombedes!