Simning och simkunskap har alltid legat mig varmt om hjärtat. Vi, Älvsbylottornas badarbrudar
har under många år haft utställning på biblioteket om badvett, båtvett, isvett, Baby-Bojen med mera.
Vi har använt material från SLS som vi även lagt ut på apoteket i Älvsbyn.
Häromdagen fick jag Svenska Livräddningssällskapets tidning "Simfrämjaren Livräddaren" med posten.
I tidningen fanns en artikel om en satsning på livräddning som sport, då kommer gamla minnen fram ...
Livräddning som sport är inget nytt för mej. 1938 var jag med och invigningssimmade i Munksunds simhall - länets första simhall. Jag minns ännu hur fantastiskt det var med det varma vattnet när man var van vid Aldersjön, Kläppbadet och Gylsaudden.
Under 1939 och de första åren på 40-talet hade vi Livräddning på DM-programmet.
Jag minns inte exakt hur lång sträcka vi simmade, men jag tror att det var 75 meter bröstsim, sedan dök vi ner och tog upp en kork som var förankrad i en sten och simmade med den resterande 25 meter. I Munksunds simhall var det lätt för att man kunde se bottnen från ytan, annat var det i sjöar och älvar där man fick linda ett vitt tyg runt stenen för att vi skulle kunna hitta den. Sedan berodde det på vattendjupet hur lång linan som fästs vid korken var. I Kläppbadet, där vi tränade, var det gyttjebotten och det gjorde att korken var mycket svår att finna trots det vita tyget. Det hände att man fick dyka flera gånger innan man fann korken, men det var ett roligt och omväxlande tränings- och tävlingsmoment.
Nu läser jag att livräddning är stora sporter i Australien, Sydamerika och Tyskland och att det finns olika grenar för både hav och bassäng. Ja, minnena kommer och jag tänker på mina simkamrater från den tiden.
Hur många lever i dag?
En del vet jag är avlidna, andra vet jag ingenting om.
Gunnel Nilsson,
Älvsbylottornas badarbrudar