Vid Norrbottens Senioruniversitets, NorrSen, höstupptakt gästades föreningen av journalisten och författaren Tomas Bresky.
Föreläsningen handlade om hur tidsandan påverkar såväl allmänhetens som psykiatrins, polisens, advokaternas, åklagarnas och domstolarnas arbete.
Ett exempel på hur tidsandan påverkar rättsväsendet är Enbomaffären under 1950-talet. Affären handlade om spionage för sovjetisk räkning.
Fritiof Enbom föddes 1918 i en liten by utanför Boden. Han visade tidigt att han hade läshuvud och tog realexemen. Efter värnplikten arbetade han vid SJ i Boden och Bjurå. I Bjurå träffade han politiskt likasinnade som också kom att dras in i rättsprocessen. År 1947 blev han journalist på Norrskensflamman.
Enbom, även kallad Bodenspionen, dömdes för spioneri 1952 till livstids straffarbete. Rättegången, i vilken även flera av Enbom angivna "kumpaner" dömdes, har i efterhand kommit att ses som en rättsskandal, och Enbom som en neurotisk mytoman. Hans vilja och önskan om att vara en betydelsefull spion fanns det inga praktiska förutsättningar för i verkligheten. Han överklagade aldrig sin dom och dog 1974.
Förutom Enbom uppfattades banarbetare Hugo Gjersvold som farligast, en före detta försvarsanställd som blivit entledigad från sin tjänst på grund av sina öppna kommunistsympatier. Enligt åklagaren fanns det långt framskridna planer på organiserandet av en femtekolonn av civilanställda kommunister med vars hjälp Bodens fästning skulle kunna intas vid ett sovjetiskt anfall via Finland.
Hur kunde Fritiof Enboms motstridiga och i flera väsentliga aspekter bevisligen felaktiga uppgifter resultera i flera långa fängelsestraff inklusive livstid för Enbom själv och Hugo Gjersvold?
Många som granskat fallet menar att mer än något annat rättsfall under 1950-talet talade fallet Enbomligan till sin tid. Spionchefen Fritiof Enbom själv fick representera såväl hot mot den sociala ordningen som hot mot den nationella säkerheten. Frågan är också hur mycket tidningarnas fällande domar över de anklagade flera månader innan domstolarna fattade sina beslut påverkade fallet.
Många år senare kontaktades Tomas Bresky av Hugo Gjersvold, den person som liksom Enbom fick livstid i rättegången. Tomas Bresky började gräva i affären Enbom och många märkliga förhållanden trädde fram - men också en bild av Sverige under en tid då det kalla kriget var som allra mest kyligt. Gjersvold ansåg sig utsatt för ett oerhört övergrepp och kämpade då sedan länge för att få upprättelse. Han fortsatte att kämpa fram till sin bortgång år 2002. Högsta domstolen hann dock aldrig ta ställning till den nya resningsansökan som Gjersvold lämnade in under hösten 2001.
Enligt Tomas Bresky finns det fler exempel på hur tidsandan har påverkat rättsväsendet, till exempel 1970- och 1980-talens knarkdomar som saknar motsvarighet idag och 1990-talets sexualbrott, incestfall, som påverkades av en terapitrend från USA och handlade om ”bortträngda minnen”. Här är fallet Tomas Quick ett exempel på 1990-talets tidsanda enligt Tomas Bresky.
Bresky fick frågan om vad som karakteriserar dagens tidsanda och menar att man behöver ett längre tidsperspektiv för att kunna uttala sig om hur dagens tidsanda ser ut och hur det påverkar rättsväsendet.
Sammanfattningsvis menar han att de gemensamma nämnarna för Enbomaffären och andra felaktigt hanterade rättsfall handlar om ett uselt polisarbete, ett oengagerat advokatarbete och tingsrätter med dåligt utbildade nämndemän.
Nära 60 personer i publiken fascinerades av Breskys berättelse. Du kan läsa mer om Enbomaffären i Tomas Breskys bok ”Kodnamn Mikael spionaffären Enbom och kalla kriget”. Boken finns i pocket.
Mer information om föreningen NorrSen på http://www.folkuniversitetet.se/norrsen/