90 år fyller den 22 juli Olga Björkenwall.
Stockholmaren, mångåriga Kirunabon och Karelen-flyktingen Olga Björkenwall tillhör med sin bakgrund en av 719 000 personer med finländskt ursprung som nu bor i Sverige.
Vid tolv års ålder, under vinterkriget 1939-40, tvingades Olga lämna barndomshemmet på en ö i Europas största sjö Ladoga i den karelska gränskommunen Salmi. Evakueringen skedde med kort varsel och familjen fördes till Sorsakoksi i Finland. Där stannade de i drygt ett år för att senare bli tilldelade brukbar jord och skog i Ii, utanför Uleåborg. Familjen for aldrig tillbaka till Karelen.
Av sex syskon finns numera sedan något år tillbaka bara hennes yngre bror Benjam kvar i livet.
Olga Björkenwall flyttade 1948 från Ii kommun till Hedenäset i svenska Tornedalen. Året därefter började hon arbeta på Rovas hotell i Junosuando. Lönen var, minns hon, "furstliga" 50 kronor i månaden. Med hänvisning till tandvärk sade hon dock upp sig och for till Kiruna för tandvård och ett nytt liv i den stolta gruvstaden Kiruna.
– Där skulle jag sedan bli kvar i 35 år och trivas bra där, säger Olga.
I februari 1950 gifte hon sig med Junosuandofödde gruvarbetaren Helmer Björkenwall. Året därpå föddes den äldsta sonen Robert, i april 1952 kom så andra sonen Rolf och i mars 1959 dottern Ruth.
Olga stannade i Kiruna under alla de år som maken Helmer arbetade som gruvarbetare (över 38 år totalt) och även under långa perioder som deltidsanställd väktare vid rymdbasen Esrange. När makarna blev pensionärer 1984 flyttade de till Stockholm och Södermalm för att komma närmare sönerna. Därmed så skrinlades tidigare planer att flytta till Haparanda som pensionärer. De fick 56 goda år tillsamman innan Helmer vid 83 års ålder dog den 11 december 2006.
Besök hos barn, barnbarn och barnbarnsbarn samt dagliga promenader håller henne igång. Hennes för sex år sedan opererade ögon gör att hon ser bättre än på länge och hälsan är, trots en tilltagande reumatism i lederna, ännu hyfsat god. Hon uppskattar de lite mildare vintrarna i Stockholm och har hittills klarat sig utan hemhjälp i lägenheten på Södermalm.
Och nyheterna från Finland följer hon ännu noga och hoppas att Finland – efter några år av sämre utveckling och hög arbetslöshet – åter ska få ett lite bättre läge snart. Särskilt då vad gäller pensionerna, sjukvården samt äldreomsorgen.
Minnena från Kiruna är många, liksom från finska Ii, karelska Viborg, fisketurerna på Ladoga med pappa Andrei, den karelska maten med mycket fisk och piroger i kosten samt kulturen med Kalevala, Säkkijärven polka och finsk tangomusik lever starkt kvar hos henne.
Det ljusa, karelska sättet att med jämnmod och lite humor hantera även dystra stunder i livet har hon i behåll – och därmed gnistan att leva ännu en tid. Också efter fyllda 90 år.
Kanske orkar Olga göra ännu ett sista besök i Kiruna och se hur det går med den där så omtalade stadsomvandlingen, flyttade bläckhornshus (där också Olga bott i många år) och hur nya stadshuset Kristallen kommer att ta sig ut i verkligheten.
Robert, Rolf och Ruth Björkenwall