Lovisa Andén, född och uppvuxen i Luleå, har disputerat på en avhandling i filosofi vid Södertörns högskola och Uppsala universitet.
Med tidigare opublicerat material som underlag visar hon i sin avhandling hur den franske filosofen Maurice Merleau-Ponty utvecklar sin filosofi i läsningar av Proust, Valéry och Stendhal. Lovisa Andén påbörjade sina studier i filosofi vid Luleå tekniska universitet, men fortsatte sedan vid Uppsala universitet, Södertörns högskola, Göteborgs universitet och Sorbonne.
Intresset för fransk filosofi ledde till en examen i filosofi från Paris IV-Sorbonne och en termin som gästforskare vid École Normale Supérieure i Paris. Under tiden som gästforskare arbetade hon med Merleau-Pontys handskrifter i arkiven på Bibliothèque Nationale, och det är dessa som legat till grund för hennes avhandling.
- Vid sin alltför tidiga död lämnade Merleau-Ponty efter sig tusentals sidor med handskrivna föreläsnings- och arbetsanteckningar. Föreläsningsanteckningarna består av handskrivna pappersark som Bibliothèque Nationale fört över till mikrofilm, säger Lovisa Andén.
I det opublicerade materialet beskriver Merleau-Ponty hur erfarenhet och språk samspelar på ett sådant sätt att det som uttrycks i språket återverkar på vårt sätt att uppleva verkligheten. Det innebär att när vi skapar nya språkliga betydelser, så skapar vi också nya erfarenhetsmöjligheter.
- I Prousts skrivande finner han en författare som genom metaforer och liknelser leder oss in i nya perspektiv på vardagliga ting. Hos Stendhal utforskar han en litterär metod som gestaltar erfarenheten genom "små sanna faktum". I Valérys verk undersöker han hur det vi uttrycker påverkas av våra uttryck. Undersökningen av litteratur handlar inte om att formulera en litteraturteori utan om att med litteraturen synliggöra hur våra uttryck färgar den erfarenhet som vi beskriver.
- Merleau-Pontys undersökning av litteratur innebär även ett svar på Jean-Paul Sartres Vad är litteratur? och en kritik av den engagerade litteratur som Sartre förespråkar. Han skrev föreläsningarna just efter brytningen med Sartre, och i motsättning till Sartres engagerade litteratur visar han hur litteraturen inte kan vara för ett engagemang därför att den kommer före engagemanget. Litteraturen driver inte politiska teser för den formulerar världen inför oss innan vi kan formulera teser om den, säger hon.